Brev från mig själv till mig själv

Detta är skrivet till mig själv, från mig själv. Jag tror (tyvärr) igenkänningsfaktorn är stor hos många.
Stephanie, förlåt för att jag inte tagit hand om dig som jag borde. Förlåt för alla de gånger jag pressat dig mer och hårdare. Förlåt för alla de gånger jag lyssnat mer till vad andra tyckt och tänkt än att lyssna till dig. Förlåt för alla de åren jag hatat dig mer än ord kan beskriva. Förlåt för alla de miljontals gånger jag stått framför spegeln och skrikit att du är ful, äcklig, värdelös och fet. Förlåt för alla de negativa tankar jag tänkt om dig. Förlåt för alla dieter och bantningskurer jag utsatt dig för. Förlåt för alla de gånger jag stått framför spegeln och dragit i det fett jag tyckt mig sett på dig. Förlåt för alla de dagar jag mätt och vägt mig i jakten på perfektion. Förlåt för alla de mil jag sprungit trots att du skrikit NEJ! Förlåt för att jag skrikit till dig när du inte orkat resa dig upp efter ännu ett träningspass utan vätska eller näring i kroppen. Förlåt för att jag åkt runt till olika plastikkirurger med bilder på andra tjejer i hopp om att få bli lika vacker. Förlåt för alla de gånger jag stått lutad över toalettstolen med fingrarna i halsen.
Förlåt för att jag aldrig tyckt att du är tillräcklig. Förlåt för alla de nätter jag gråtit mig till sömns för att jag hatat dig. Förlåt för alla de gånger jag valt att skada dig istället för att älska dig. Förlåt för alla de nej jag sagt när jag egentligen velat säga ja. Förlåt för alla de ja jag sagt när jag egentligen velat säga nej. Förlåt för att jag förnekat dig livet och alla dess glädje. Stephanie, förlåt mig för min oförmåga i att inte kunna älska dig precis så som du är, med dina fel och brister, med dina rätt och din totala fullkomlighet. Du är nog. Du duger. Det har du alltid gjort, och kommer alltid att göra.❤️