Sommar

Finns det egentligen någon annan årstid som framkallar så mycket ångest i mig som just sommar..
Den har varit förenad med så mycket krav på perfektion, njutning och måsten att jag större delen av mitt liv önskat att varken jag eller sommaren fanns. Pressen på att vara ute, posera med ett glas vin, grilla, umgås och ta tillvara på alla solens strålar, innan den skingras bakom regnmolnen. Men ändå, värst har pressen kring ”beachkroppen” varit. Den perfekta, superslimmade, bruna, vältränade strandkroppen som hetsas fram redan i januari. Jag kan helt ärligt inte minnas jag sist låg på stranden och trivdes, och inte var fullt upptagen med att tänka på och dölja min kropp. Plaskandes i vassen, påklädd med t-shirt och långa shorts har jag vågat mig ner till stranden. Avundsjukt trånat på de som vågar, kan och klär sig i bikini och baddräkt. Varje år finner jag nya skavanker på min, hårt pinade kropp. Det är super bra att vi talar om bodypositive och ”embraces your body” etc.. Kanon! Verkligen! Men ändå, jag ljuger om jag själv känner så. Jag hade inte tvekat en sekund att byta min kropp mot en ”beachkropp”. Sorgligt? Ja må så vara, men det är sant.
Vi lever i en sjuk värld, men jag tänker inte ge upp än. Vi kan förändra den. ✨