Browsing Category
Archive

Det var inget snack om saken, jag hade sett andra göra det och nu var det min tid på jorden, som någon så positivt uttryckt det. Nu skulle jag bli fin, på riktigt. En mindre näsa, oh, jag kunde knappt vänta tills jag var i Turkiet och drömmen blev sann. Besvikelsen var enorm när den buttra plastikkirurgen sa att han inte kunde ta fett från min kropp och skulpturera om mitt fula ansikte till perfektion.
-Du är för mager, Stephanie.
Han var en idiot! En ful, dum idiot som inte ens kunde ge mig mitt livs dröm, ett vackert ansikte. Jag lämnade Turkiet med en ny näsa efter mycket tjat, men min dröm om det perfekta ansiktet hade bara börjat gro. Nu hade jag ett uppdrag, något att skänka mitt meningslösa liv åt. Jag skulle leta upp en plastikkirurg som inte var ful, idiot och fick dvärgen, Butter, i snövit att verka munter. Jag skulle bli fin! Oh, jävlar vad jag skulle bli fin och lycklig!

”Jag står framför spegeln och drar med min hand över mina silikonfyllda bröst. Visst, jag skulle ljuga om jag säger att jag ångrar dem för de gör jag inte.”

Jag står framför spegeln och drar med min hand över mina silikonfyllda bröst. Visst, jag skulle ljuga om jag säger att jag ångrar dem för de gör jag inte. Inte en enda gång sedan jag gjorde dem för 10 år sedan har jag ångrat dem. Visst, jag har gjort om dem fyra gånger men det har handlat om en obotlig rädsla för att inte duga, vara tillräckligt fin etc. I grunden ångrar jag inte att mina bröst idag är runda och inte kräver B-H, något som också var mina två främsta anledningar till varför jag gjorde dem. Sen, under resans gång har allt det där andra kommit att spela mer och viktigare roll. Det var verkligen som att väcka den björn som sover, när jag för första gången lade mig under ”kniven”. Min mamma hade varnat mig säkert tio tusen gånger om just detta. 
-Stephanie, det är farligt. Du kan bli beroende och med tanke på dina problem är det högst troligen att du drar på dig ännu ett missbruk/beroende. Idag behöver jag inte säga att hon hade rätt, för idag VET jag att hon hade det. Men då och där brydde jag mig ändå inte om det skulle bli så. Fan, folk blir ju missbrukare och beroende dagligen. Vad var det för fel att isåfall bli snygg på kuppen? För det blir man när man opererar, sprutar, fyller och ser ut som en övergödd hamster med plutmun, visst? Det var min absoluta övertygelse och jag var helt besatt av att läsa om andras operationer och vad de gjort för att bli så damn gorgeous!!

”Jag vet inte hur många timmar jag lagt ner på att leta bilder, kändisar, idoler etc för att finna det ultimata utseendet. Angelinas näsa, Jennifer Lopez rumpa osv”

Jag vet inte hur många timmar jag lagt ner på att leta bilder, kändisar, idoler etc för att finna det ultimata utseendet. Angelinas näsa, Jennifer Lopez rumpa, någons hår, kinder, naglar, panna, haka, mage, bröst och så vidare i all evighet. Massmejlen som skickades ut till plastikkirurger i hopp om att någon skulle förstå mitt behov av att operera bort min fulhet och bli vacker. Jag har utsatt mig för så mycket sjuka läkare, mött så mycket skeva idéer och till och med låtit mig själv bli sexuellt utnyttjad för att få billiga behandlingar. Om jag skäms? Ja, men inte för att jag lär mig utnyttjas av en högst miserabel plastikkirurg. Nej, jag skäms mest för att jag inte kan stå här idag och säga till er alla, att jag inte också fallit offer för illusionen om att yta är allt.
Jag, Stephanie Anna Brown som pratar om att vända inåt, våga följa hjärtat, acceptera sig själv som mänsklig och våga se bakom ytan, haha, JAG har gjort allt FÖRUTOM det. Kanske är jag en lika värdelös förebild och inspiration som alla andra bekräftelse suktande kändisar där ute?  Kanske är skillnaden att jag varken skyltar eller samarbetar med någon flådig klinik och erbjuder 10% om ni uppger mitt namn.. Kanske är jag en lika stor hycklare som alla andra där ute som säger att de gör det för SIN egen skull.. Jag vet inte och kanske behöver jag inte veta heller..  Oavsett kan jag säga att allt jag gjort INTE varit för min skull, utan för ER!!! För hela jävla omvärldens ögon att betrakta och säga att jag är FIIIIIIIN!! 

”En inre jävla desperat längtan efter att bli älskad, bekräftad och sedd.”

En inre jävla desperat längtan efter att bli älskad, bekräftad och sedd. Inte fan åkte jag till Turkiet och lät Mr Butter sätta sin välanvända skalpell i min redan fina näsa, för MIN skull. Herregud, då hade jag aldrig gjort det. Skulle jag gjort något för MIN skull hade det varit att äta äkta vaniljglass med kolasås och filosoferat under en palm . Inte hade jag lagt tid, pengar och hälsa på något så oviktigt.. Men ändå, jag gjorde det. Min näsa är inte min ursprungliga. Den är opererad och även om det kanske inte syns vill jag att ni ska veta det.  Detta är inget ideal. Det ska inte finnas något jävla ideal om hur en ”värdefull” näsa ska se ut. Kanske är det de som skiljer idioten från mängden? Att jag är så idiotiskt dum att jag erkänner för er att jag är ett offer, att era ord, blickar och påhittade ideal gjort mig svag. Varför gör vi det? Hur kommer det sig att alltfler opererar, sprutar och förändrar?  Är det för att vi är lyckligt lottade? Mår bra? Eller har vi plötsligt fått fler rynkor och sneda näsor än föregående generation? Precis, skulle inte tro det.. Snarare är det kanske så att vi idag valt att värdera yta, perfektion och kropp mer än någon annan generation före oss. Det har blivit så vi visar oss mot omvärlden och eftersom ingen kotte bryr sig om insidan är ytan allt vi ser. Små tjejer och killar som redan vid blöjåldern önskar de hade Justin Bibers näsa och Kyle Jenners läppar. Vilken tur att jag var såpass ovetandes vid den ålder, gud vet hur jag annars sett ut.. Men seriöst, vad händer med oss? Har du sett en enda influenser eller kändis som inte har förändrat sig? Vi är oigenkännliga och undrar varför vi blir allt olyckligare? Inte konstigt, vi känner ju inte igen oss själva när vi ser oss i spegeln. Inte undra på att vi är generation livrädda för livet!! Idag kräver vi nästan av varandra att något ska vara fixat och förändrat. Du anses nästan vara konstig om du inte har en botoxtant du går till.. Hallå? En botoxtant? Vart tog vanliga saker som, frisör eller massör vägen..

”För mig är sociala medier rena giftet när det kommer till min egen syn på mig själv och vad jag borde förändra.”

För mig är sociala medier rena giftet när det kommer till min egen syn på mig själv och vad jag borde förändra. Allt jag ser där får mig att vilja skära, spruta, fylla och bli totalt oigenkännlig. Om jag för en enda sekund nosar på tanken om att min näsa är helt okej, då kan jag vara helt säker på att efter vara två minuter på instagram är den borta. Istället har jag hittat miljoner anledningar till att min näsa MÅSTE opereras igen. Och kanske har ni också uppmärksammat detta? Det är som om det automatiskt kommer ett perfekt liv när man sprutat, fyllt och opererat sig. Plötsligt är man känd, omtyckt, har ett fint hem och dyra kläder.  Från zero till plastikopererad hero! Är det kanske därför vi gör det? För att vi går på lögnen om inte bara det perfekta utseendet, utan också livet. För let’s be honest, inte ser vi någonsin en ful människa i ett perfekt hem, bil, fest etc. Om jag blir snygg blir jag lycklig, det har jag sett på sociala medier.  Från nobody till supermycket somebody! Vänner, jag önskar som vanligt att jag hade svaret på varför och hur vi löser detta, faktiskt stora och ökande problem, men förblir utan svar. Allt jag vet är att jag ständigt måste gå tillbaka till mig själv och ifrågasätta varför och vad jag tror ska hända om jag opererar, fyller etc. Blir jag lyckligare? Hell to the no. Får jag special behandling i himmelriket? Tror inte det. Ökar mitt värde? Nej, för mitt värde är alltid detsamma även om jag inte tror det. Kommer jag bli mer omtyckt? Nej, egentligen inte.  Så varför? Ja, för att jag fortfarande går på lögnen om att min yta är allt. Detta är svårt och jag vet att ni också för en kamp. 
Jag säger inte att vi ska sluta, vad jag säger är att vi ska ta reda på varför och vad vi tror en perfekt yta kommer ge oss?
Jag vet idag att den inte ger mig något alls. Och då är jag inte ens i närheten av perfekt. Om jag en dag får barn vill jag aldrig de sätter en enda spruta eller skalpell i sig. Jag vill de ska veta om att deras operfektion gör dem perfekta.
Låt oss hylla det! 


Podcast – Är plastikkirurgi svaret på vår önskan om perfektion?