Är det såhär vi gör det ladies vill jag byta min tuss till snopp nu!

Är det såhär vi gör det ladies vill jag byta min tuss till snopp nu!
Såhär känner jag utan att leverera annat än sanningen. Åtminstone min.
När ni ser på mig vill jag stundtals gråta. Inte för att ni påminner mig om en scen ur Titanic utan för ni gör mig osäker. Visste ni det killar? Att en kvinnas blick kan döda och sen äta upp sin föda. Jag vet för det är så vi tjejer gör, vi dödar med den värsta av blickar och lämnar bytet till att självdö. I detta fallet är självdö det samma som att veta om att man blir synad på sina fel och inte sina flaws.

“i det inre går jag sönder när era blickar bränner mitt inre till ständig kris”

Vet ni vad? Ni gör mig illa. Inte synligt men i det inre går jag sönder när era blickar bränner mitt inre till ständig kris.
Är det kvinnliga släktet menat att utrota varandra? Jag vill inte tro det men börjar undra.
När jag vänder min rygg mot de hårda blickarna vet jag att det är som att be om att bli backstabbed. Inte av långa naglar eller spetsen på en hög sko, snarare av elak tankar och jämförelse till max och mera.
Blickarna vi ger varandra tjejer, är inget annat än meningslöst krig. Ett krig ingen av oss kommer vinna eller gå hel ur.
Om det är som på savannen där störst och bäst överlever har jag dött för längesedan. Den råa attityden och ”du ska inte tro du är något” har redan dödat allt jag en gång var. Så kanske ska jag be de dödande blickarna att lämna mig ifred? Kanske är allt detta just ett skrik i panik och en önskan om att sluta göra varandra illa. Vet ni det tjejer? Jag vill inte ta din man, pojkvän, sambo, särbo, flickvän eller vän ifrån er. Än mindre vill jag dela den ytliga, svartsjuka, avundsjuka och höga tron ni tror er sitta på. Sitt kvar! Jag går mer än gärna min väg bort..
Spelet jag en gång själv spelade roar mig inte längre.
Men det berör mig och berövar mig på det jag letar efter mest av allt, självkänsla. Jag vet att det kvinnliga släktet vet vad jag menar. Hur det känns att bli synad för något vi egentligen inte är.
Rumpan, låren, magen, kroppen, håret, ansiktet och allt som stavas YTA! Ni vet, för det är så vi gör det. Det är så vi tar vår plats och bevisar att vi är det värsta rovdjuret av dem alla.
Jag försöker en sista gång be er snällt om att bli lämnad ifred.
Helt ärligt orkar jag inte längre bli synad, dömd och långsamt mördad av fel sökandet gällande min kropp. Jag klarar det alldeles utmärkt själv och har så gjort den största delen av mitt 31- åriga liv.
Ni behöver inte längre leta, jag kan leverera felen utan att ni själva måste leta upp dem.

“Vi har alltför länge använt blickarna, jämförandet och syndandet för att skapa någon slags kroppsbesiktning, där ingen ändå kommer få högsta poäng.”

Det är nämligen det som är problemet tjejer! Vi har alltför länge använt blickarna, jämförandet och syndandet för att skapa någon slags kroppsbesiktning, där ingen ändå kommer få högsta poäng.
Är det fel ni söker? Sluta leta! Jag har tusen fel och mer än så. Kan skriva en uppsats men ni kommer ändå aldrig tro på det som är skrivet och för mig så givet.
För de värsta av rovdjur tror inte på det halvdöda bytet förrän det verkligen är dead and gone.
Och fortsätter det såhär kommer det kvinnliga släktet snart utrota sig själv..