Är det sociala mediers fel att jag är så skev?

Vi har dem. Vi älskar dem. Vi hatar dem. De skapar debatt. De engagerar. De berör. De hjälper och de stjälper. Det finns ett före och ett efter brukar vi säga om stora händelser. Det fanns en verklighet och liv före, exempelvis den pandemi som nu och sedan nästan ett år tillbaka lamslagit hela världen. Det kommer också, hur otroligt det låter nu, finnas ett efter. Precis så skulle jag vilja beskriva sociala medier.

Det fanns ett liv innan dem, som nu nästan får stenåldern att verka ball i jämförelse. Jag menar, hur i helvete klarade vi oss utan filter, gigantiska rumpor, fitnesstights, stora ögonbryn, dagens outfit, nocco, proteingröt och selfies?

“Fanns det ens ett liv innan allt detta klev in i våra påverkbara och bekräftelse sökande egon?”

Fanns det ens ett liv innan allt detta klev in i våra påverkbara och bekräftelse sökande egon? Vad gjorde jag egentligen som 7-åring? Lekte jag med Barbie och försökte få dem att ligga, trots att Ken verkade rätt oförmögen till stånd.. Fanns det ens något som hette natur, mulle och äta en medhavd bulle? På ”den gamla goda tiden” ja, då var livet bättre, barnen nöjde sig med kläder från Gekås och Daimstruten kostade INTE 25 kr. Då, innan, i en tid som idag inte kallas liv var allt enklare. Eller? Fanns det inga krav om hur kroppen skulle se ut? Var yta secondhand och det inre lyxig trend? Lade vi då mer fokus på drömmen om en bättre värld, än idag och drömmen om en snyggare näsa? Jag är som ni vet ingen professor i historia eller forskare i det som kallas framtiden. Nobelpriset lär aldrig bli mitt, men det kvittar när ingen idag bryr sig om annat än hur min kropp och läppar ser ut. Allt jag tror och tänker är endast spekulationer och jag kan omöjligt veta om det var bättre förr. Visst fanns det problem om duga eller suga även då. Osäkerhet, tvivel, avundsjuk, jämförelse, hat, hot, mobbning, vänskap etc fanns även när jag var 7 bast och längtade efter rast. MEN något har hänt, och vinden verkar onekligen ha vänt. Sociala medier. De kom. De stannade och lärde oss att vi behöver dem för att orka leva. 

“Vart jag mig i världen vänder ser jag alla dessa scrollande händer. Undrar om det kan vara en uppdaterad version av aftonbönen? Vad har hänt? Inte fan är det livet! Det måste vara något helt annat.. Sociala medier.”

Vart jag mig i världen vänder ser jag alla dessa scrollande händer. Undrar om det kan vara en uppdaterad version av aftonbönen? Vad har hänt? Inte fan är det livet! Det måste vara något helt annat.. Sociala medier. Jag vill göra detta rätt. Komma med tjusig fakta om denna ”uppfinning” som förenat men också försenat en hel värld. Hur är din relation med sociala medier? Använder du dem dagligen? Eller är du lika ”ovetandes” som min kära mamma som säger att hon aldrig skrollar, inte ens på Facebook. Där är hon aldrig inne. Eller jo, förutom på sidor hon gillar, och Stephanie såg du vem som skulle ha barn? Ni förstår. Vi har till och med blivit så blinda att vi inte ens längre tycker Facebook är en social media. Den har ju funnits sååååå länge. Annat är det med instagram, snapchat, YouTube, tiktok etc. För mig finns det ingen social media som är bättre eller sämre. Alla påverkar och fortsätter att påverka mig även när jag raderat apparna och lovat mig själv, aldrig igen. Eller när jag inte vill vara lika drastisk och lämna scrollandet ”öppet”. Då tar jag en välbehövlig ”detox”. För fan, en DETOX? Är det bara jag som hör hur dumt det låter? Förr detoxade vi från socker. Idag från social medier, flöden om bebisar, kolhydrater och bilder med perfekta liv som vi önskar var vårt. Hur många timmar av ditt liv lägger du dagligen på att scrolla? Jag blir rädd när jag ser att jag lagt mer än 20 min som jag i många år trodde var sant. 5 timmar!!! FEM! 5! FEEEM!!!! Displayen lyser med sin statiskt och jag vill bara skrika, SKIT! Hur blev jag ens så köpt? Tiden jag lägger bland bilder och då är det inte direkt med blommor och blad, är vedervärdigt skrämmande. Tiden tickar. Åren går och jag som trodde att de tjugo år jag lagt på att hata mig själv var förbi. Fel! Det var om jag nu ska vara hård, en vettig tid, för jag lärde mig saker om livet men framförallt mig själv. Men tiden jag nu lägger på att se på andras liv och dyra bil gör mig inte direkt ödmjuk utan snarare avundsjuk. Hur blev det såhär? När byttes fysisk kontakt ut till en bild?

“Hur blev en like detsamma som värde, snygg, bra, duglig och vill ha? Vem sa att verkligheten var mindre bra och ett filter viktigt att ha?”

Hur blev en like detsamma som värde, snygg, bra, duglig och vill ha? Vem sa att verkligheten var mindre bra och ett filter viktigt att ha? Jag är vuxen, eller det sägs så.. Tur jag inte är ungdom idag, hör jag de över 25 säga, om den hets som skapats. Men jag måste få avbryta ett slag, och invända med ett helt annat förslag. Jag blir lika påverkad fast att jag inte springer runt med mittbena, suger ihop kinderna och försöker likna, ja, alla andra. Åldern har noll att göra med påverkan eller ej. Vi är alla utsatta för sociala mediers extrema påverkan, varken vi tror det eller ej. Det finns inget filter för påverkan eller ej. Endast för skavanker och fel. Jag önskar jag kunde säga att jag inte brydde mig ett skit, att inget av det jag dagligen ser gör mig skev. Är jag påverkbar? Ja, klart jag är. Är du? Klart du är. Vi är flockdjur och vill höra till. Vi vill göra rätt men framförallt vara rätt. Förr var tio rätt på provet lika med rätt. Idag är en profil på instagram med tusentals följare rätt. Varför är vi så besatta av andras liv, bilder, prylar och kropp? Vad har vårt fokus hamnat? På andras liv och i jämförelsens tjänst. Vi möter inte längre snoppen hemma, i ensamhet. Idag möter vi den högst synligt genom likes, kommentarer om snyggaste och jag vill ha. Kan vi fortsätta såhär? Mår någon egentligen bra? Förstå mig rätt. Sociala medier är inte bara fel. Inget i livet är så svart och vitt. Det är fantastiskt att vi kan ha kontakten med varandra, trots mils avstånd. Försvunna släktingar kan hittas. Forum för likasinnade skapas och vi bryter tabun och delar smärta men även glädje. Ibland får vi någon rabatt på ICAs skinka eller så hittar vi bästa flygbiljetten ut ur galenskapen. Men där tar det stopp. Vi kan inte hålla oss till det goda, det fina än mindre det vettiga. Vi är människor. Vi vill ha skvaller, sensationer och så vill vi gärna tycka lite illa om varandra. Avundsjuka, bitterhet, mobbning, ondska, hat och denna extrema hets. Gör den oss gott?

“Känner du dig lugn, tillfredsställd, och full av självförtroende efter du använt sociala medier?”

Känner du dig lugn, tillfredsställd, och full av självförtroende efter du använt sociala medier? Har din känsla av samhörighet men framförallt ”jag duger och är bra nog” ökat? Skulle inte tro det.. snarare har den minskat om den ens funnit. Vi föder egot, den otrygga och bekräftelse sökande delen av oss genom att hänga i cyberrymden. Inte EN enda gång har jag loggat ut ur Instagram och känt, ”hell yeaaahaaaa!! Så laddad, så fylld av kärlek och tacksamhet inför min fina kropp. Inte en enda gång trots alla “inspirerande” influncers som VISAR vägen för oss som är lost. Äta kolhydrater eller spenat? Tack för att de berättar vad som är rätt och fel för mig.. Vänner, ämnet om sociala medier kan diskuteras i oändlighet och kommer högst troligen att göras också. De är här för att stanna oavsett vad vi tycker om det. Min önskan är inte att någon av er ska sluta med dem. Fortsätt om det är ett rätt! Följ vad ni vill. Lyssna på vem ni vill. Valet är ditt. Men kom för satan i gatan ihåg, ”i allt du ser finns ALLTID mer.”


Podcast – Är det sociala mediers fel att jag är så skev?

Share: