Äta bör man annars dör man.. eller? Del 1

Ätstörningar hit och dit. Kroppar med fett och utan. Stora rumpor där och små här.
Kalorier in och kalorier ut. Brända mandlar eller torr torsk. Löpbandet och kontroll. 
Äta eller inte. Några kilon mer och några mindre. Ångest och ännu mer ångest. Jakten tar aldrig slut. Måste.vara.smal.NU!
Jag skulle kunna skriva en hel bok om ätstörningar och vid närmare eftertanke har jag också gjort det. Se “Jag vill bara vara fin”
Mitt liv har varit präglat av ätstörningar och kroppskomplex. Slår man upp ordet ätstörning borde det sitta en bild på mig där. 
Hade det funnits ett svart bälte att få hade jag ägt ett sådant. Är det något att skryta om? Att man kan allt om ätstörningar?

“Hur man bäst svälter ihjäl sig, tränar och spyr för att ingen ska höra”

Hur man bäst svälter ihjäl sig, tränar och spyr för att ingen ska höra..
Nej, det finns absolut inget coolt, spännande eller flashigt med det. Tro mig om jag kunde hade jag heller tagit diplom i  annat. Men nu är det som det är och jag vore en mycket egoistisk människa om jag inte delade med mig av min kunskap. 
För lika mycket jag vet om hur man blir sjuk i huvudet vet jag om ta sig ur och få ett bättre förhållningssätt till sig själv, kroppen, maten, vikten, jakten, kontrollen och allt som kommer med ätstörningen.
Vet ni hur mycket jag hatar ätstörningar? Hata är ett extremt starkt ord som jag aldrig använder men i detta sammanhang är det mer än okej. Jag HATAR ätstörningar och kroppshets så mycket att jag går sönder. 
Vet ni vad det värsta är? Jo, att den är så lömsk, utbredd och vanlig. Vet ni en annan sak? Att den inte går att se. ”Va?” Inte se tänker ni. Det syns ju visst när någon har en ätstörning. De är smala och äter inget.
Jag brukar tänka att det vore enkelt om det syntes. Då skulle det vara mycket lättare att fånga upp de som är på väg ner i avgrunden och helvetet.
Men inget i livet är enkelt och ätstörningar är definitivt inget undantag. Så hör detta och kom ihåg kanske det viktigaste,

“De som lider av ätstörningar syns det inte på”

de flesta som lider av ätstörningar syns det inte på. De ser ”normalviktiga” ut. Vad nu det är.. Världens dummaste ord som kan skapa mer komplex än man kan ana.
Ätstörningar kan man också dölja och skyla över genom att kanske kalla sig ”sund, nyttig och hälsosam”. Passen på gymmet kan istället ses som något bra och folks hejande rop får ätstörningen att frodas.
Det skrivs och talas mycket om ätstörningar och det är kanon. Super. Jättejävlabra. Men i samma veva fortsätter hetsen, pressen och matporren att skölja över oss. Hur i helvete ska man kunna få en normal inställning till sin kropp, kalorier och vikt när allt vi ser och hör är det motsatta.
Jag blir sällan arg, men när jag ser hur vi alla hjälps åt till att skapa ett samhälle fullt av ät och kroppsförstörda män och kvinnor vill jag släppa en bomb över jorden. 
Det är en farlig sjukdom oavsett vikt och form. Den är dödlig. Inte bara dödlig som att dö och begravas. Den tar död på dig medan du lever. Plockar bort livet och glädjen bit efter bit, kilo efter kilo och lämnar knappt något kvar.
Det finns inget botemedel för ätstörningar. Ingen medicin att stoppa käften full av och sen ge det några månader. Den är brutalare än så. Kanske vet den också om det? Att den är odödlig.
Varför finns det inget botemedel mot en av de grymmaste sjukdomar som finns? Jag tror en stor del av det har att göra med att vi inte tar den på allvar. Lite matproblem och missnöje med kroppen har alla. Bantar gör väl alla? Det är en industri som ger pengar och det vet ALLA, pengar styr this world.
Hemskt? Ja, så in åt helvetes hemskt.

“Tänk, så många branscher som är uppbyggd på vår längtan efter att vara smala, fettfria och perfekta”

Tänk, så många branscher som är uppbyggd på vår längtan efter att vara smala, fettfria och perfekta. 
Finns det en enda som säger, ”banta inte, sluta hetsa, äta vad du vill med sunt förnuft, träna bara du tycker det är kul och bilderna du ser är RETUCHERADE!!”.
Jag går itu och blir till grus. Det finns ingen glamour än mindre framgång att hämta i ätstörningens värld. Ja, jag vet att världen och samhället vill få oss att tro det. Och ja, jag gick själv på lögnerna i alltför många år. Men om jag nu testat och med handen på hjärtat kan säga att det inte är sant, kanske ni kan skita i att gå på lögnerna..
Smal är inte lika med lycka. Tjock är inte heller det lika med lycka. Kroppsform är inte lika med någon lycka alls. Ändå vägrar vi tro. 
Jag har vigt hela mitt dyrbara liv åt en sjukdom som är fulare än Adolf Hitler. Vad har den gett mig mer än olycka, tårar och ständigt ouppnådda mål? Ja, den grymma sanningen är inget alls. 
Idag är jag bättre än jag någonsin kunnat drömma om. Men det plockar inte bort den skugga som alltid förföljer mig och gör att jag inte fullt ut kan njuta av livet och mig själv.
Att medvetet ge sig in i ätstörningens träsk är att medvetet välja döden. Det är att skapa sig själv ett livslångt utanförskap, ångest och olycka. Du kommer aldrig och jag menar ALDRIG bli tillräcklig i ätstörningens värld. 
Den kampen kommer du aldrig vinna. Om jag fick en enda önskan vore det att jag var den första och sista som drabbades av detta monster.
Tyvärr är verkligheten en helt annan.

Till dig som lider, har lidit, är anhörig eller på väg att bli- ge aldrig upp. Det går även om det verkar helt omöjligt. Det går. Jag lovar. 


Podcast – Äta bör man annars dör man.. eller?

Share: