Att leva med självmordstankar

”Jag vill dö”. Jag sitter i mammas rosa nyinköpta soffa. Det är fredag kväll och i mitt knä ligger min bebis, Brownie Brown. En fyrbent fransk bulldog som jag älskar mer än ord kan beskriva. 
Vid min andra sida sitter min älskade pojkvän som nu stått ut med mig i över två och ett halvt år. Vi har det bra. Jag, Stephanie Anna Brown har det BRA!!! Till ytan sett har jag allt som enligt normen och även evidensbaserad forskning säger är viktigt för att må bra. 
Tak över huvudet, ett meningsfullt jobb som jag styr helt själv, nära relationer, pengar, jag är enormt älskad, frisk, (ja lite galenskap räknas inte) jag rör på mig, (nåväl, visst kanske lite för mycket) och jag har drömmar och visioner.
Man kan säga att allt det jag önskar och tar mig för blir verklighet. Men där finns ett ”’men”. Jag vill ändå dö.
Ni läste rätt. Jag, Stephanie lever med en konstant längtan efter att få dö. Försvinna. Somna in.
”Psykisk sjuk” är det kanske någon som tänker nu. En annan, ”hon är självmordsbenägen och kommer ta sitt liv nu”. Någon annan kanske blir rädd..
Det finns många reaktioner på något så.. hmm.. svårt, jobbigt och stigmatiserat som just självmord och självmordstankar är.

“Jag tror att alla någon gång har haft besök av tanken på att dö”

Jag tror att alla någon gång har haft besök av tanken på att dö. Visst vore det skönt att bara ”checka ut” när livet är elakt, svårt och går emot en? 
Vi har alla varit där. Lekt med tanken men inte förverkligat den. 
Att ta sitt liv går emot allt det vi är. Ändå gör människor det ofattbara. De tar livet av sig. Varför? Kanske finns det lika många orsaker till det som det finns liv? Jag tror personligen det handlar om en livsleda och oförmåga att hantera livets utmaningar och dess möjligheter.
Vi kan alla hamna där. Ingen är förskonad men inte heller dömd.
Livet händer. För en person kan en händelse verka simpel men för en annan slåss hela livet i spillror.
Döden kan då ses som en utväg. Tyvärr.

“Själv har jag försökt ta mitt liv några gånger men uppenbarligen misslyckats”

Själv har jag försökt ta mitt liv några gånger men uppenbarligen misslyckats. Jag lever mot alla odds. 
För mig var döden ett rop på hjälp men också en möjlighet att slippa möta livet. 
Möta livet? Ja, möta livet är något av det svåraste jag gjort och gör. Utmaningarna, motgångarna och alla de tvära, oförklarliga kast det innebär att leva.
Precis som en flykt. Dör jag slipper jag att leva och möta alla problem som jag ändå inte tycks kunna hantera som andra ”normala” människor gör.
Det är svårt att förklara för den som aldrig spelat med livet som insats. Hur kan man vilja dö?
Vänner, ärligt. Jag tror ingen innerst inne vill dö. Jag tror som jag skrev innan att det är en flykt från livet och dess svårigheter.
Som att vandra livet fram med ett regnmoln hängandes över sig. 
Jag lever idag med kroniska självmordstankar.

“Jag lever idag med kroniska självmordstankar”


De är där så gott som dagligen, i nästan allt jag gör. Hund, pojkvän, pengar, kärlek eller vad som nu är viktigt spelar ingen roll när min livsleda och oro slår till.
Då är det bara döden som hjälper. 
Tacksamhet och glädje har noll att göra med mina självmordstankar. ”Är du inte tacksam för att du har det så bra? Du som har så mycket fint att leva och verka för?”.
Det hjälper inte. Det är större än så. Kanske kan vi så smått börja förstå att man kan lida trots att ytan verkar perfekt..
Är mina och andras självmordsförsök, tankar och självmord bistra bevis på att det är inombords både smärtan och livslusten finns?
Jag vet inte. Försöker bara finna vägar till att lyfta frågorna. För de är viktiga. Livsviktiga.
Jag har idag lärt mig att hantera mina tankar om att ta mitt liv. Det är inte enkelt men jag har inget annat val. Eller jo det har jag. Men jag väljer inte döden. Jag väljer att leva med tankarna om döden men inte låta den blir verklighet.
Det är en flykt för jag inte lärt mig hantera livet. 
Men inget vi möter här i livet är så katastrofalt dåligt att det är värt att ta sitt liv för.


Podcast – Att leva med självmordstankar

Share: