Att sluta fred med det förflutna

”Jag kommer aldrig förlåta mig själv för det jag gjort.” Känner du igen dig? Vi är många som tror att det förflutna bestämmer nu och framtiden. Att bli vän med det som varit eller än mer, DEN man varit är svårt. Jag får ofta frågan om vad som var det absolut svåraste med att lämna år av destruktivitet, självhat, missbruk, tvång, kontroll och lidande. Mitt svar var i början, rätt direkt efter min förvandling,det kroppsliga, som viktuppgång, mer fett, mat och lära sig äta igen. Men efter tiden gått och jag på något sätt växt med allt måste jag ändra det svaret. Den värsta delen av att ”vakna upp” ur mitt egen valda fängelse var insikten om alla år jag lagt på INGENTING! Paniken var total och smärtan brutalare än jag kan beskriva i ord. Jag kommer så väl ihåg dagen då just DEN insikten föll ner som en mörk ridå för mitt inre. Det gjorde så ont att allt jag kunde göra var att skrika rakt ut! Livet som pågått, under alla år jag suttit i mitt egen byggda fängelse. Vad trodde jag egentligen? Att livet också stannat och jorden slutat snurra, bara för att jag satte mitt liv på paus. Vänner som vuxit upp, flyttat, fått barn, utbildat sig, köpt hus eller fångat sina barndoms drömmar. Och så jag. Inget. Noll. Jag kväddes nästan av alla tårar. Hur var det möjligt?Det gör förbannat ont att vakna upp till livet. Vad du än gjort för att inte delta i det, missbruk, sjukdom, beroende eller destruktivitet, så kommer uppvaknandet sätta allt du någonsin trott på prov. I de djupaste av tvivel, skam, självhat och oförmåga att acceptera åren som förflutit, verkade det ibland enklare att gå tillbaka till helvetet. Jag ville bara slippa känna, bli vän med mig själv och förlåta det som varit. Det tog mig tid att börja vända på all skam, självförakt och skuld jag kände inför det förflutna. Ältandes om hur det kunde varit eller vilken äcklig värdelös jävel jag var åt upp mig under lång tid. Hur blir man vän med det som varit? När allt man känner är skam. Svaret är att man helt enkelt inte har något val. Antingen ger man upp eller så låter man det som varit bli ens bästa lärdom. Idag skäms jag inte längre över mitt förflutna. Det tjänar inget till och jag har märkt att det förflutna nu är min största gåva och lärdom. Fred med det förgångna är befrielse och möjlighet till att använda den till något bättre. Nu förstår jag att min största välsignelse också var min största motgång och kamp. Det går att leva ett liv trots ett mörkt förflutet hur många år som än förflutit. Man kan faktiskt komma igen och bli vän med alla sidor av sig själv. Jag säger inte det är enkelt eller förskonat från ångest, tårar eller skam. Vad jag däremot säger är, en dag kommer du tacka för det som varit och det som gjort dig till den fantastiska människa du är idag. Jag lovar.