Att vara ägd av prylar, yta och status

Som vinden sveper trädens kronor och låter sommarens löv falla till marken och bli ett med jorden, likadant är det när jag låter den sista ögonfransen falla med ner i duschens strilande vatten, och bli ett med jorden. På ett sätt vill jag inte skiljas från mina fejkade ögonfransar, de har trots allt betytt mycket och besparat mig många timmar framför spegeln med mascaran i högsta hugg.
Men det är dags att släppa taget om dem för nu och förstå att mitt livet inte hänger på om jag har fransar eller inte. Vänner, vi har landat in i hösten nu. Och med den kommer mörker, kyla och tid för reflektion. En av alla dessa har för mig handlat om hur ägd jag varit och fortfarande är av mina beroenden, prylar och titlar. Hur ofta pratar inte jag om frihet, att välja från hjärtat och inte hjärnan och inte förlora sig i samhällets krav, normer, ideal etc, och själv är jag lika förlorad som en narkoman är till droger. Men jag har inte heller för en enda sekund låtsats vara fulländad. Det är inte därför jag driver en podcast om livet, för att ge er perfektion eller be er följa i mina fotspår. Gör inte det skulle jag snarare vilja säga, följ dina egna men reflektera gärna över det som kommer ur min mun, när du vandrar livet fram. Hela mitt liv har jag mer eller mindre levt i beroende och rädslan över att inte duga. För att ”cover up” min låga självkänsla har jag tagit till de mest drastiska metoder, utan vidare lyckat eller hållbart resultat. Istället har jag dragit snaran än tajtare om halsen och blivit alltmer beroende, rädd och olycklig. Varför? Helt enkelt för att jag låtit yttre bekräftelse och stimuli fylla mig. Det är inget unikt för just Stephanie Brown, jag är snarare precis som alla andra levande människor på denna jord. Men jag vill inte längre leva i beroenden, missbruk, besatthet och lögner, som allt detta faktisk skapar.

“Jag vill vara värd att andas, vandra, skratt, gråta, älska, hata, tycka, känna, undra, ångra, önska, hoppas och tro UTAN att vara i beroende av hur jag ser ut, vad jag heter, vart jag jobbar, vilken bostad jag bor i eller hur min älskade och alltför sönderhatade kropp ser ut.”

Jag vill vara värd att andas, vandra, skratt, gråta, älska, hata, tycka, känna, undra, ångra, önska, hoppas och tro UTAN att vara i beroende av hur jag ser ut, vad jag heter, vart jag jobbar, vilken bostad jag bor i eller hur min älskade och alltför sönderhatade kropp ser ut. Det är enkelt att prata om förändring men när det handlar om att skala av, plocka bort och återvända ”hem” är det plötsligt inte lika roligt längre.
Vem i dagens ”beroendesamhälle” vill egentligen bli nykter? Särskilt när nykter verkar vara lika med värdelös, ful, utanför, ifrågasatt och mindervärdig. Inte jag, eller fram tills för bara några dagar sedan, då var det min absolut största rädsla i alla kategorier, att inte bli bekräftad för min yta och det jag gör. Men som alla vet, igår är INTE idag. Inget är beständigt och det är helt okej att förändra och ändra. Så, vad är det jag försöker säga till er? Inget nytt egentligen mer än att jag numera väljer att göra mig själv oberoende och nykter på en och samma gång. Inte för att jag dricker, röker, snusar eller tar droger. Det är inte den typen av beroende och nykterhet jag talar om. Jag pratar om de beroenden vi inte ens tänker på eller vill tänka på. I mitt fall har nog nästan alla mina ytliga beroenden handlat om att köpa mig ett värde.

“I varje inhandlat plagg har där legat en förhoppning om att bli lite mer betydelsefull, fin, vacker, omtyckt och beundrad. I varje spruta, operation eller silikon har där legat en önskan om att bli lite mer värdefull, sedd, hörd, beundrad och perfekt.”

I varje inhandlat plagg har där legat en förhoppning om att bli lite mer betydelsefull, fin, vacker, omtyckt och beundrad. I varje spruta, operation eller silikon har där legat en önskan om att bli lite mer värdefull, sedd, hörd, beundrad och perfekt. I varje behandling, frans, nagel, lotion och har där legat en tro på att bli älskad, hyllad, sedd, berömd, omtyckt och värdefull. I varje svettdroppe, vikt, kalori, muskel och kroppsform har jag önskat att bli beundrad och evigt älskad.. De stora bruna ögonen utan fejk fransar vattnas när jag pratar och delar det som hela tiden varit ett försök att duga. Hur kan våra prylar, yta, kropp och status äga oss så? Jo, när vi tror att det ska göra oss bättre, vackrare och mer omtyckta blir det så. När vi misstar silikonbröst för att vara värdefull eller bicepsen för att ge dig evigt liv.. Hur ägd är du av dina beroenden? För ljug inte för mig och säg att du inte har några. Vi har dem allihopa! Nu behöver inte alla lägga samma värde i samma prylar och ting som jag gjort och gör. Du behöver inte skala av dig dina fransar om de inte är ditsatta för att du innerst inne tror du blir mer älskad, bekräftad och sedd om du har dem. Kanske spelar de ingen roll alls för dig? Istället är du kanske ägd av ditt långa hår, som du hört är både tjockt och vackert. Kanske är blotta tanken på att klippa av det lika med att dö en smula? Egentligen tänker jag att det inte spelar någon roll alls vad det är vi väljer att vara ägd av, allt ägandeskap hindrar oss från att vara fria, tänker jag. Det är mycket jag insett att jag är ägd av och mina fransar och kläder är bara en bråkdel av allt. Det är inte normalt att gråta när man inte får shoppa nytt plagg på en vecka, inte heller att vägra gå ut när man börjat få för lång utväxt på de byggda naglarna.

“Det är inte vidare frihet att inte få äta om man inte tränat..”

Det är inte heller vidare frihet att inte få äta om man inte tränat.. Listan över hur mycket mina prylar och handlingar äger mig kan göras lika lång som alla andras. Kan du redan nu kanske se vad du är rädd för att vara utan? Vad tänker du, ”aldrig i livet jag slutar med det där eller plockar bort?!?”.
Denna månad har jag som den modiga token jag gått och blivit bestämt mig för att nyktra till. Jag orkar helt enkelt inte med att leva som jag gjort och samhället på ett sätt tvingar oss att göra. Detta handlar inte om att bli nunna, munk eller leva på gröna salladsblad och duscha i regnet och aldrig mera shoppa, konsumera, fixa och dona! Om jag sa det skulle jag ljuga så varenda cell i min onödigt opererade näsa skulle expandera till högst nödvändig att operera!!Jag vill inte avsäga mig livets skönhet än mindre dess fantastiska upplevelser alla beroenden och prylar också skapar.
Jag älskar det vackra, pengar, guld, yta och skönhet. Men jag tror inget som man är i beroende eller ägd av kan skänka oss tacksamhet eller lycka. När man vågar se vad man inte tror sig kunna leva utan på riktigt, och sen utmanar sig i vara utan det ett tag tror jag man vunnit en stor seger för sitt eget liv och välbefinnande. Att våga se och upptäcka att livet går vidare trots att jag inte har fransar just nu. Solen kommer stiga imorgon också även om du inte längre färgar håret eller springer en mil. Jorden kommer att fortsätta snurra även om du låter din perfekt klippta gräsmatta växa och ta bussen till jobbet istället för den dyra bilen. Det svåraste är inte att bli accepterad av andra utan alla våra beroenden, utan att acceptera sig själv utan dem. Jag för just nu en daglig kamp och strid med att fortsätta nyktra till på alla sätt och vis. Det gör ont, jag har ångest, vill ge upp och tampas med att inte duga. Men jag ska också säga att det är en enorm befrielse att se att jag överlevt utan allt jag trott mig behöva göra och ha för att duga. Det mina vänner måste vara äkta lycka, och om inte, då vet jag hur jag finner oäkta igen..
Lycka till med att bli nykter! 🧡


Podcast – Att vara ägd av prylar, yta och status