Bekräftelse är ett rus för den som inte ser sitt eget ljus

I många år var Stephanies bekräftelsebehov så stort att hon var beredd att dö för den. Hur ofta söker vi inte efter andras bekräftelse? Jagar likes, blickar och nickande huvuden. Hur blev andras smak en del av vår bak? Jag älskar att sola mig i andras ögon om duga, betyda och ha ett värde. Utan andras blickar, ord, tycke och smak är jag inget alls. Det spelar ingen roll att jag endast lever för andras tankar om mig, fast att de uppenbarligen inte är jag. Vem bryr sig om vad jag tycker, tänker, känner, vill och kanske kan? Det är oviktigt i sången om bekräftelsens äckliga beroende.
Varje stund är en jakt på andras uppfattning om mig, alltifrån hur jag går, står till hur mina tånaglar ser ut.

“Bekräftelse är för en med låg självkänsla och noll koll på sitt värde, vad droger är för en missbrukade”

Bekräftelse är för en med låg självkänsla och noll koll på sitt värde, vad droger är för en missbrukade, högst beroendeframkallande. Har man en gång smakat på sötman från dess blickar, visslingar, dömande ord och trånande är man fast utan nåd.
Jag kommer ihåg när jag för första gången blev hög på dess rus, jag var liten och kanske inte vidare klok, men såpass smart, så jag kunde förstå att det enda jag behövde göra var att få bekräftelse.
Rädd, osäker och inte vidare världsvan ville jag också duga, och duga förstod jag ganska snabbt innebar att vara som andra vill att jag skulle vara, se ut och göra.
Fast att jag inte alls gillade att hänga på disco eller sminka mitt då redan hatade ansikte. Men för att vinna andras gillande var det vad som krävdes.
Inte heller ville jag hångla med någon finnig tonårsgrabb, men utan att ha gjort det skulle jag hamna utanför.
Och helt ärligt? Vem FAN vill vara utanför när hela världens befolkning tycks vara inne?
Bekräftelse är ett behov vi alla till mans suktar och längtar efter. Har du själv funderat på hur många timmar av ditt liv du lägger ner på att få dess beroendeframkallande rus?
I en tid då jag var mer en annan än Stephanie och mig själv var det allt jag önskade, jagade och bad till Gud om,

”snälla, låt mig vara perfekt, snygg, duktig, bra, rik och smart, så att andra tycker jag duger”

”snälla, låt mig vara perfekt, snygg, duktig, bra, rik och smart, så att andra tycker jag duger”.
Jag brydde mig inte om annat än just hur andra såg på mig. Mina egna dömande tankar om den värdelösa och odugliga människa jag tyckte jag var, åt på mig likt en parasit. När orden var hårdare än betong var flykten bekräftelse. När tårarna rann över min egenpåhittade värdelöshet, var andras likes, omdöme och ord det enda jag trodde skulle rädda mig. De nyopererad brösten, inte bara en utan tre, snälla säg att jag är fin. Den absoluta övertygelsen om att andra skulle bekräfta mig mer när min näsa blev mer fejk än sann, var så övertygande att jag nästan trodde jag funnit meningen med livet.
Älska mig, säg att jag är snygg, vacker och bäst av allt. Ge mig ett värde för jag kan inte känna det själv, bara så satans tom och hög på omvärldens bekräftelse.
Vi är beroende, du, jag och alla andra stackare som letar efter vårt värde i andra.
Ett tag var det så illa för mig att jag knappt brydde mig om vilken bekräftelse jag fick, bara jag fick den. Sälja sin själ till djävulen verkade enkelt när ruset var större än så.
Hur lever vi? För vem och vilka försöker vi visa oss bra, snygga, rediga, rekorderliga och bäst? Är det för din skull eller för andras? Tror du att du hade brytt dig om allt det där du bryr dig om idag, om det inte vore för andras skull och deras bekräftelse..
När du lägger ut en bild på social medier, är det för din skull? Är du, med handen på hjärtat heeeeeeeelt obrydd om vad andra tycker och tänker om dig? I don’t think so.
Låt oss vara ärliga, trots att det ibland tar emot och lämnar oss obehagligt utlämnade.

“Vi lever för bekräftelse”

Vi lever för bekräftelse. Jag kan räkna upp tusen saker jag inte hade gjort eller behövt om det inte vore för att jag vill ha bekräftelse av andra, passa in och duga.
Min kropp hade nog aldrig behövt genomlida år av svält och alldeles för många timmar på gymmet. Knappast troligt att mina bröst vore av annat material än vävnad och fett. Hetsen över att se, vara och verka perfekt hade kanske inte ens funnits?
Det är svårt att bryta sig lös från drogen, bekräftelse. Framförallt när vi lever i en värld där vartenda jävla andetag handlar om att se, göra och verka rätt.
Att höra man gjort bra ifrån sig på jobbet eller ser bra ut är inte något fel i sig. Att tala om för någon att den ritar fint eller har stil måste man få. Vi måste få ge varandra beröm för både inre och yttre kvaliteter.
Felet är enligt min mening när vi letar efter vårt värde genom andras bekräftelse. Vi kan inte låta andras blickar, ord eller dömande ge oss ett värde. Vi kan inte låta andra styra vår existens genom att vi alla blir missbrukade på kuppen.
Drogen, bekräftelse är inte förbjuden likt kokain är, men dess offer skadas också hårt.
Självhat, ätstörningar, stress, psykisk ohälsa, självmordstankar och listan kan göras längre, är alla konsekvenser av bekräftelsebehovet. Längtan efter att bli sedd, hörd och passa in är så stor att vi är beredda att göra vad som helst för den.
Inget förvånar mig och kanske inte heller dig längre..
Gränserna för vad vi människor är beredda att göra för en annan människas ”gillande” är så utsuddade att vi till och med dödar..


Podcast – Bekräftelse är ett rus för den som inte kan se sitt eget ljus