Browsing Category
Blogg

Sex med andra… Ska du knulla med någon annan dude? Det vore ju super smidigt att både ha kakan och äta den. Men livet fungerar inte på det sättet, Stephanie! Man kan inte ha allt. Är man i en relation är det också den personen du gör allt med. Gift vid 25, barn vid 27, drömhemmet vid 30, nästa barn vid 31 och ingen får spränga hål på den bubblan om evig kärlek och för alltid in love.. En partner för resten av livet. Vet vi egentligen vad det innebär, när vi står där framför mannen i vit skrud och lovar i nöd och lust? KAN vi verkligen lova något sådant när vi egentligen inte kan lova någon någonting alls? En enda person för resten av livet, om man inte lever i en öppen relation eller är otrogen. Jag ställer mig frågan, om jag tror på evig kärlek, och inser att jag inte vill blanda ihop sex med evig kärlek. För jag tror att de nödvändigtvis inte måste eller går hand i hand. Ett ligg betyder (som tur är) inte evig kärlek. Och evig kärlek behöver inte betyder passion, åtrå osv.

“Vem har sagt att den personen du älskar och lever i en relation med nödvändigtvis måste vara den du också ligger med?”

Vem har sagt att den personen du älskar och lever i en relation med nödvändigtvis måste vara den du också ligger med? Frågan är brännhet, jag vet! Men den tål att tänkas på. Vem har sagt att den du skaffar barn, bygger bo med och delar säng med, måste vara den du ligger med? Vad är det för frågor? Visste jag inte bättre verkar det som om jag förespråkar otrohet, polygami och ”fuck vem du vill” mentalitet. Men nej, fullt så enkelt är det inte. Jag förespråkar ingenting alls, faktiskt. Däremot ett ifrågasättande om varför det ser ut som det gör? Om nu det är så pass många som faktiskt lever i en relation där otrohet är ett obekvämt inslag, varför blir det så? Jag har fram till dagens dato aldrig varit otrogen. Det har helt enkelt inte känts rätt, trots att frestelsen varit stor många gånger. Men jag tror med facit i hand att jag mycket väl hade kunnat vara det om jag inte hade berättat för min sambo att jag vill vara med andra. Ett liv. Vi har ett liv. Ett liv vi enligt normen ska hinna göra ALLT med och uppnå högre höjder än vad som någonsin skådats. Pressen är enorm, ta tillvara på allt precis hela tiden.

“Men om vi nu har ett enda liv vill, behöver och ska vi inte då utforska oss själva med allt vad det nu innebär? Går du in i en relation med någon du älskar väljer du automatiskt bort andra. Det är så allt är uppbyggt.”

Men om vi nu har ett enda liv vill, behöver och ska vi inte då utforska oss själva med allt vad det nu innebär? Går du in i en relation med någon du älskar väljer du automatiskt bort andra. Det är så allt är uppbyggt. Och allt utanför den ramen är klassat som otrohet, skam, fel osv. Men jag ställer frågan igen, är det givet att den man lever tillsammans med också måste vara den som uppfyller alla behov? Kan man begära det? Kan jag begära att min sambo ska uppfylla alla mina behov, önskningar och lustar? Är det inte orimligt? Tvåsamhet är vackert men jag vet något som är vackrare, ärlighet och frihet i det. Jag trodde verkligen på sagornas värld förr, en partner för resten av livet och alltid hundra procent av allt. Idag tror jag inte på sagornas värld. Jag tror på det förgängliga, det obeständiga och förändring.

“Jag blir attraherad av andra. Jag känner lust, passion, åtrå”

Jag blir attraherad av andra. Jag känner lust, passion, åtrå och kan fantisera om andra. Borde jag skämmas? Ljuga? Och trycka bort det som är helt naturligt? Hur många av oss har inte tryckt bort vår lust? Hur många vänner har jag inte, som varit med andra och sedan fortsatt att ljuga om det? Sanningen gör ont men lögnerna gör ondare. Jag vill ligga med andra, är det fel på mig? Om det är så kan jag leva med det. Vad jag inte kan leva med är att ljuga, förneka och tro att det ska gå över när det ”växt” vett i huvudet på mig. Gräset är inte grönare på andra sidan och det är inte heller det min önskan om att få vara med andra handlar om. Jag vore mycket dum om jag trodde att jag skulle få det bättre på ”andra sidan”. Jag älskar min sambo och det liv vi delar tillsammans. Jag vill inte byta bort han mot något. Men han kan omöjligt ge mig allt, precis som jag kan ge han allt. Han må vara min livspartner men det är inte lika med sexpartner. Lika lite som sexpartner är lika med livspartner. Jag vill att han ska hålla min hand den dagen jag tar mitt sista andetag, men det betyder inte att han är den enda jag vill ligga med för resten av mitt liv. Världen är full av frestelser som det så tjusigt heter. Men detta handlar inte om frestelser, det handlar om ett utforskande. En nyfikenhet och en slags förståelse för att det inte går att få allt i en relation. Det är en omöjlighet även om jag tror jag och sambon är rätt nära att ha den ultimata relationen.. Så, hur har vi gått vidare? Ja, det är en pågående process där vi pratar mycket om det. Min sambo kommer från en helt annan uppfattning om vad tvåsamhet och en relation är och inte är, vad det innebär och vad man får och inte får göra. Hans syn är en partner för allt och alltid. Min är numera mer ifrågasättande av det.  Vi balanserar på spetsen men är båda fast beslutna att finna en väg där båda blir tillfredsställda. Han är numera mer öppen inför det faktum att en relation nödvändigtvis inte innebär ALLT. Men med det sagt får han en klump i magen av tanken på mig med någon annan. Det är med andra ord ingen lätt match att spela och vi får verkligen möta alla delar av oss själva i detta. Vad vi däremot inte gör är att bråka, skrika eller kasta skit på varandra. Vi inser båda två att en relation där jag och även han får ligga med andra kräver det yttersta av oss. Att prata, prata, prata och vända in och ut på allt har hjälpt oss så otroligt mycket.

“Vi lever i en otroligt ärlig relation där vi vågar erkänna vårt inre för varandra. Med det kommer förståelse, förlåtelse, acceptans men framförallt förtroende.”

Vi lever i en otroligt ärlig relation där vi vågar erkänna vårt inre för varandra. Med det kommer förståelse, förlåtelse, acceptans men framförallt förtroende. Som min sambo sa, jag skulle inte ligga med någon även om du gör det. Det vore endast för att ge igen och då är det helt fel. Det är att ha insikt och mod till tusen. Jag vill ligga med andra och det betyder INTE otrohet. Vad vill du? Vad anser du vara okej och inte i en relation? Drömmer du om andra? Har du varit otrogen? Vad är en relation? Är maken eller makan lika med sexpartner? Kan man skilja på de två? Leva livet med en och ligga med en annan? Så många frågor och som alltid inga givna svar. Min önskan är att du som lyssnat ska följa det som känns rätt för just dig, utan fler lögner, skam och rädslor. Vad vill du?

All kärlek.♥️


Podcast – Älskling, jag vill ligga med andra! Del 2.

Jag, precis hemkommen från Mexico, 29 år gammal, boendes hos mamma i mitt flickrum. Som en nykläckt fågelunge skulle jag försöka att ta igen alla år jag missat till förmån för min livs kärlek, ätstörningen. Han, en enkel Svensson, Kiviksbo för att vara exakt, med världens sämsta klädstil och en frisyr kallad ”taxastubb”, möttes våra vägar en sensommardag, på ett svettigt gym i en liten stad på Österlen. Han, inte vidare lång och faktiskt direkt otrevlig. Jag menar vem inleder en konversation med att fråga om jag har botox? 

Finns det egentligen några ord för att förklara det värsta? Jag tror inte det. Övergrepp, hur, vart, vem, var, vad, spelar ingen roll.. Ett övergrepp ÄR ett övergrepp. Punkt slut. Det spelar ingen roll om det var grannen, pojkvännen, sambon, flickvännen, mannen, brodern, prästen, läraren, rektorn, chefen, ett övergrepp ÄR ett övergrepp för mycket. Att be om ursäkt eller finna förklaringar till varför, kanske, tänk om eller tänk inte har ingen roll i det hela. Ett övergrepp ÄR ett övergrepp. Jag hade bestämt mig för att aldrig släppa någon nära igen.

Jag var knappt fylld två när jag för första gången blev berövad på min frihet och kropp. Andra gången var jag runt fyra. Tredje gången runt sju och fjärde gången 18 år. Jag har alltså under mitt 32 åriga liv blivit utsatt för övergrepp fyra gånger. FYRA!!!! Fyra, FUCKING gånger har min kropp fått agera slaskhink åt någon som, vad säger man? Inte vetat bättre?

”Grattis! Wow! Du är fan helt otrolig, Stephanie! Det går bra nu. Hur känns det?”. Vad svara man på något sådant? När hela livet fram tills nu handlat om att må dåligt, känna olycka och längta efter att få bli ett med jorden. Är det såhär livet ska vara och kännas måste jag nog kliva av. För helt ärligt, jag vet inte hur man hanterar livet när det är bra.

Plötsligt förstod jag att det inte gick att undvika obehag. Alla rätt på provet! Väl talat Stephanie Brown! Och någonstans i det möttes så friheten och acceptansen och blev ett. Det går inte att undvika livet. Ändå trodde jag det.. Jag såg äntligen mönstret i det mesta jag gjort här i livet, undvikandet av obehag, motgång och nekande. Det gick upp för mig likt en soluppgång.

Jag förstod nu äntligen vad det var jag inte velat förstå förr.. Livets paradox. För varje val jag tar kommer jag också välja bort något.  Vi vill ha allt men vägrar förstå att det inte är en av livets möjligheter. Vi har miljoner förmåner som livs levande människor, men möjlighet att ha ”allt” äger inte vi inte. 

Vi har dem. Vi älskar dem. Vi hatar dem. De skapar debatt. De engagerar. De berör. De hjälper och de stjälper. Det finns ett före och ett efter brukar vi säga om stora händelser. Det fanns en verklighet och liv före, exempelvis den pandemi som nu och sedan nästan ett år tillbaka lamslagit hela världen. Det kommer också, hur otroligt det låter nu, finnas ett efter. Precis så skulle jag vilja beskriva sociala medier.

Hur mycket onödig smärta, besvikelse och oro utsätter vi människor oss inte för? Varje dag. Hur ofta väljer vi inte smärta framför enkelhet, lugn och ro? Jag kan inte räkna alla de gånger jag valt att välja den svåra vägen. Där det ömmar, skaver och finns osämja och missförstånd. Varför? Jo, för att jag har haft förväntningar. 

Vem fan är jag egentligen? Jag står i pölen av svett, tårar och regn och skriker högre än Eiffeltornet, VEM FAN ÄR JAG???? Det förblir tyst. Obehagligt tyst och även om jag förstår att det högst troligen inte skulle komma något svar på den frågan, just där och då, så kan jag ändå inte låta bli att bli besviken. Vad i helvetet, jag VILL ju veta. 

Page 1 of 10123410...Last »