Browsing Category
Blogg

Det vimlar av folk på den trång, men trendiga baren jag tvingat mig att besöka. Kvinnan jag stöter in i luktar en blandning av rök, Black opium parfym och svett. Hon tittar på mig som om jag var en Alien och mycket riktigt, jag känner mig som en utomjording där jag tränger mig förbi massan av folk, för att slutligen nå utgången och andas in den friska kvällsluften.

”Vad ska du göra i helgen?”.
Jag vet inte om jag ska ljuga för att det är enklare, mindre följdfrågor eller bara låter coolare. Faktiskt ska jag ju inte göra något speciellt alls.. Det har jag nästan aldrig gjort om jag nu ska bjuda på mer sanning än lögn. Ser jag tillbaka på mitt liv så kan jag inte någonsin se tillbaka på en speciell helg. De har flutit ihop till en sörja bestående av ångest, avundsjuka, ensamhet, utanförskap, tårar, press och besvikelse.

Så, oh, hon är så fin att jag inte vet om jag ska hata eller älska. Kolla, oh, kroppen är så perfekt. Eller, titta hennes hy, flawless som jag minns det stod i den där ELLE tidningen.  Jag känner hur klumpen i magen blir större och hur avundsjukan äter upp mig inifrån och ut. Snabbt reser jag mig och går in i min walk-in-closet, där min stora spegel hänger och påminner mig om hur ful jag är i jämförelse med personen jag precis såg i flödet, ett flöde som inte ens var menar att ta mig igenom, utan en satans jävla bild på fucking Aftonbladet.

Det är inte lätt att skriva om livet, än mindre leva det. Under en av alla mina stunder, filosoferandes över alltet slog det mig att vi människor är extremt dåligt förberedda på livet. Vi börjar skolan vid sex års ålder och sköter vi oss och följer mallen för när man lämnar dess trygga värld, ja, då är man klar vid 18-års ålder. Under den tiden jag gick i skola lärde jag mig mer om hur press, krav, stress, jakt, bäst och mest skulle ta mig till mina mål, de mål samhället bestämt var ”riktiga, värdefulla och viktiga” för att få ett bra liv, än förståelse, visdom och inre fokus.

Att stå för den jag är har varit en stor svårighet för mig under större delen av mitt liv. Jag kände tidigt att den jag var inombords klingade fel med den jag såg ut att vara utåt sätt. Bilden av mig själv stämde verkligen inte överens med den ”stämpel” jag fick av omvärlden. I takt med att omvärldens bild och krav om och vem jag borde vara steg, blev allt det jag själv kände mindre viktigt. Till slut var jag inte längre jag, utan formad, styrd och lärd till att vara på ett visst vis för att få andas.

Jag kommer på mig med att stå framför spegeln och tänka kritiska, elaka och högst dömande tankar om den kropp jag fått till låns. Vi har inte direkt haft en friktionsfri relation och jag skulle nog utan att ljuga kunna räkna på en hand de gånger jag tänkt bra skit om den. Så, framför spegeln möts vi igen. Är detta jag? Men när jag såg bilden i flödet var det inte så hens kropp såg ut. Vad har blivit fel? Retuscheringen eller min kropp? Försöken att vara allt har ändå bara fått mig att smaka salt. Kroppen, du kom utan retur eller möjlighet för byte. Är det detta jag fick? En enda blick och jag har redan dödat dig. 

Jag har tänkt vidare kring det där med värdet som alla människor sägs ha men få verkligen tror sig ha. Det är så konstigt att vi pratar om allas lika värde men ändå gör vi inget åt bristen. Jag kan som vanligt bara se till mig själv och hur mitt värde varit helt åt helvetes lågt. Det låter så fint att ha ett värde, nästan som en guldpeng hämtad ur Pippi Långstrumps kappsäck. Vad är värdet vi alla sägs ha? men få vet om att de har. Vad mäter vi det värdet i? Jag hatar att säga det men vet att ljuga är fult. Så, ja, vi mäter värdet i allt som är mätbart, synligt, prestation och yta. Det är det enklaste

-Du är inte nog. Vi har mötts förut. Den där rösten som får hela min borg att skaka och lämna mig i ruiner av tårar, ensamhet, tomhet och jakt på att bli nog.
-Du har alltid varit så jävla värdelös, Stephanie. Kommer du inte ihåg? När du fick underkänt på provet i skolan och alla andra godkänt. Så värdelös att du borde tagit ditt liv där och då. Fattade du inte då, att du aldrig skulle bli en lyckad människa? Det är ditt eget fel att du lider idag. Du har kunnat avsluta ditt värdelösa liv så många gånger, men ändå inte gjort det.. Rösten vrider snaran hårdare om min redan kvävda stämma. 

“-Du hade en chans att ”väga upp” din värdelöshet genom att bli vacker. Men den  sumpade du rejält. Se på dig!!”

-Du hade en chans att ”väga upp” din värdelöshet genom att bli vacker. Men den  sumpade du rejält. Se på dig!! Du är ful och inte ens efter diverse operationer är du vacker. Är inte det bevis nog? Att inte ens plastikkirurgi kan ge dig ett fördelaktigt yttre. Har du sett de andra? De som idag regerar stjärnhimlen och har minikopior springandes omkring efter sig. Har du inte sett hur vackra och perfekta alla andra är? Fattar du inte att DU är körd, en nolla, en loser som INGEN bryr sig om. Jo, jag har sett. Det är det enda jag någonsin verkligen SETT. Min fulhet och andras skönhet.  -Du tror du kan förändra världen mitt ditt dumma tjat om att blicka inåt, bli medveten och inte identifiera sig med förgängliga ting. Du säger också att vår tids stora problem är den låga självkänslan. Men seriöst, STEPHANIE?!?! Ingen bryr sig. Du pratar om insidan som ingen ändå ser. Har du inte fattat att världen vill ha YTA! Något konkret, något att ta på och bli. Du sitter i din ensamhet medan de coola barnen är ute i svängen, precis som förr. Ränderna går tydligen aldrig ur.. Värdelös! Min inre röst vill se mig död. I 32 år har den gjort mig mer illa än något eller någon någonsin gjort. Vad säger din inre röst om och till dig?

Det var inget snack om saken, jag hade sett andra göra det och nu var det min tid på jorden, som någon så positivt uttryckt det. Nu skulle jag bli fin, på riktigt. En mindre näsa, oh, jag kunde knappt vänta tills jag var i Turkiet och drömmen blev sann. Besvikelsen var enorm när den buttra plastikkirurgen sa att han inte kunde ta fett från min kropp och skulpturera om mitt fula ansikte till perfektion.
-Du är för mager, Stephanie.
Han var en idiot! En ful, dum idiot som inte ens kunde ge mig mitt livs dröm, ett vackert ansikte. Jag lämnade Turkiet med en ny näsa efter mycket tjat, men min dröm om det perfekta ansiktet hade bara börjat gro. Nu hade jag ett uppdrag, något att skänka mitt meningslösa liv åt. Jag skulle leta upp en plastikkirurg som inte var ful, idiot och fick dvärgen, Butter, i snövit att verka munter. Jag skulle bli fin! Oh, jävlar vad jag skulle bli fin och lycklig!

“Jag står framför spegeln och drar med min hand över mina silikonfyllda bröst. Visst, jag skulle ljuga om jag säger att jag ångrar dem för de gör jag inte.”

Jag står framför spegeln och drar med min hand över mina silikonfyllda bröst. Visst, jag skulle ljuga om jag säger att jag ångrar dem för de gör jag inte. Inte en enda gång sedan jag gjorde dem för 10 år sedan har jag ångrat dem. Visst, jag har gjort om dem fyra gånger men det har handlat om en obotlig rädsla för att inte duga, vara tillräckligt fin etc. I grunden ångrar jag inte att mina bröst idag är runda och inte kräver B-H, något som också var mina två främsta anledningar till varför jag gjorde dem. Sen, under resans gång har allt det där andra kommit att spela mer och viktigare roll. Det var verkligen som att väcka den björn som sover, när jag för första gången lade mig under ”kniven”. Min mamma hade varnat mig säkert tio tusen gånger om just detta. 
-Stephanie, det är farligt. Du kan bli beroende och med tanke på dina problem är det högst troligen att du drar på dig ännu ett missbruk/beroende. Idag behöver jag inte säga att hon hade rätt, för idag VET jag att hon hade det. Men då och där brydde jag mig ändå inte om det skulle bli så. Fan, folk blir ju missbrukare och beroende dagligen. Vad var det för fel att isåfall bli snygg på kuppen? För det blir man när man opererar, sprutar, fyller och ser ut som en övergödd hamster med plutmun, visst? Det var min absoluta övertygelse och jag var helt besatt av att läsa om andras operationer och vad de gjort för att bli så damn gorgeous!!

“Jag vet inte hur många timmar jag lagt ner på att leta bilder, kändisar, idoler etc för att finna det ultimata utseendet. Angelinas näsa, Jennifer Lopez rumpa osv”

Jag vet inte hur många timmar jag lagt ner på att leta bilder, kändisar, idoler etc för att finna det ultimata utseendet. Angelinas näsa, Jennifer Lopez rumpa, någons hår, kinder, naglar, panna, haka, mage, bröst och så vidare i all evighet. Massmejlen som skickades ut till plastikkirurger i hopp om att någon skulle förstå mitt behov av att operera bort min fulhet och bli vacker. Jag har utsatt mig för så mycket sjuka läkare, mött så mycket skeva idéer och till och med låtit mig själv bli sexuellt utnyttjad för att få billiga behandlingar. Om jag skäms? Ja, men inte för att jag lär mig utnyttjas av en högst miserabel plastikkirurg. Nej, jag skäms mest för att jag inte kan stå här idag och säga till er alla, att jag inte också fallit offer för illusionen om att yta är allt.
Jag, Stephanie Anna Brown som pratar om att vända inåt, våga följa hjärtat, acceptera sig själv som mänsklig och våga se bakom ytan, haha, JAG har gjort allt FÖRUTOM det. Kanske är jag en lika värdelös förebild och inspiration som alla andra bekräftelse suktande kändisar där ute?  Kanske är skillnaden att jag varken skyltar eller samarbetar med någon flådig klinik och erbjuder 10% om ni uppger mitt namn.. Kanske är jag en lika stor hycklare som alla andra där ute som säger att de gör det för SIN egen skull.. Jag vet inte och kanske behöver jag inte veta heller..  Oavsett kan jag säga att allt jag gjort INTE varit för min skull, utan för ER!!! För hela jävla omvärldens ögon att betrakta och säga att jag är FIIIIIIIN!! 

“En inre jävla desperat längtan efter att bli älskad, bekräftad och sedd.”

En inre jävla desperat längtan efter att bli älskad, bekräftad och sedd. Inte fan åkte jag till Turkiet och lät Mr Butter sätta sin välanvända skalpell i min redan fina näsa, för MIN skull. Herregud, då hade jag aldrig gjort det. Skulle jag gjort något för MIN skull hade det varit att äta äkta vaniljglass med kolasås och filosoferat under en palm . Inte hade jag lagt tid, pengar och hälsa på något så oviktigt.. Men ändå, jag gjorde det. Min näsa är inte min ursprungliga. Den är opererad och även om det kanske inte syns vill jag att ni ska veta det.  Detta är inget ideal. Det ska inte finnas något jävla ideal om hur en ”värdefull” näsa ska se ut. Kanske är det de som skiljer idioten från mängden? Att jag är så idiotiskt dum att jag erkänner för er att jag är ett offer, att era ord, blickar och påhittade ideal gjort mig svag. Varför gör vi det? Hur kommer det sig att alltfler opererar, sprutar och förändrar?  Är det för att vi är lyckligt lottade? Mår bra? Eller har vi plötsligt fått fler rynkor och sneda näsor än föregående generation? Precis, skulle inte tro det.. Snarare är det kanske så att vi idag valt att värdera yta, perfektion och kropp mer än någon annan generation före oss. Det har blivit så vi visar oss mot omvärlden och eftersom ingen kotte bryr sig om insidan är ytan allt vi ser. Små tjejer och killar som redan vid blöjåldern önskar de hade Justin Bibers näsa och Kyle Jenners läppar. Vilken tur att jag var såpass ovetandes vid den ålder, gud vet hur jag annars sett ut.. Men seriöst, vad händer med oss? Har du sett en enda influenser eller kändis som inte har förändrat sig? Vi är oigenkännliga och undrar varför vi blir allt olyckligare? Inte konstigt, vi känner ju inte igen oss själva när vi ser oss i spegeln. Inte undra på att vi är generation livrädda för livet!! Idag kräver vi nästan av varandra att något ska vara fixat och förändrat. Du anses nästan vara konstig om du inte har en botoxtant du går till.. Hallå? En botoxtant? Vart tog vanliga saker som, frisör eller massör vägen..

“För mig är sociala medier rena giftet när det kommer till min egen syn på mig själv och vad jag borde förändra.”

För mig är sociala medier rena giftet när det kommer till min egen syn på mig själv och vad jag borde förändra. Allt jag ser där får mig att vilja skära, spruta, fylla och bli totalt oigenkännlig. Om jag för en enda sekund nosar på tanken om att min näsa är helt okej, då kan jag vara helt säker på att efter vara två minuter på instagram är den borta. Istället har jag hittat miljoner anledningar till att min näsa MÅSTE opereras igen. Och kanske har ni också uppmärksammat detta? Det är som om det automatiskt kommer ett perfekt liv när man sprutat, fyllt och opererat sig. Plötsligt är man känd, omtyckt, har ett fint hem och dyra kläder.  Från zero till plastikopererad hero! Är det kanske därför vi gör det? För att vi går på lögnen om inte bara det perfekta utseendet, utan också livet. För let’s be honest, inte ser vi någonsin en ful människa i ett perfekt hem, bil, fest etc. Om jag blir snygg blir jag lycklig, det har jag sett på sociala medier.  Från nobody till supermycket somebody! Vänner, jag önskar som vanligt att jag hade svaret på varför och hur vi löser detta, faktiskt stora och ökande problem, men förblir utan svar. Allt jag vet är att jag ständigt måste gå tillbaka till mig själv och ifrågasätta varför och vad jag tror ska hända om jag opererar, fyller etc. Blir jag lyckligare? Hell to the no. Får jag special behandling i himmelriket? Tror inte det. Ökar mitt värde? Nej, för mitt värde är alltid detsamma även om jag inte tror det. Kommer jag bli mer omtyckt? Nej, egentligen inte.  Så varför? Ja, för att jag fortfarande går på lögnen om att min yta är allt. Detta är svårt och jag vet att ni också för en kamp. 
Jag säger inte att vi ska sluta, vad jag säger är att vi ska ta reda på varför och vad vi tror en perfekt yta kommer ge oss?
Jag vet idag att den inte ger mig något alls. Och då är jag inte ens i närheten av perfekt. Om jag en dag får barn vill jag aldrig de sätter en enda spruta eller skalpell i sig. Jag vill de ska veta om att deras operfektion gör dem perfekta.
Låt oss hylla det! 


Podcast – Är plastikkirurgi svaret på vår önskan om perfektion?

  • Om jag kunde lära dig allt skulle jag berätta att det mesta i livet högst troligen inte är sant.
  • Vi vilar på lögnen om ett bättre sen och hoppas det ska ta oss hem. Vissa saker går inte att undvika även om lögnen säger annat.
  • Som liten kommer världen verka stor men ingen värld är så stor att du inte kan överleva i den.
  • Om nätterna kommer du inte alltid blunda, utan undra, varför vissa saker gör så ont. ”Var inte rädd”, säger jag då. 
  • Det kan ibland verka som om mörkret aldrig kommer passera. Ingen fara, det kommer alltid mera.
  • Du kommer många gånger vilja vara bäst men ändå känna dig som pest. Ingen fara, bäst är inget mer än ett dumt test. Något människan skapat för att försöka placera i fack om värdig eller ej.
  • Du kommer kriga mot andra men mest dig själv. I stunder kan kriget verka omöjligt att vinna, men sluta inte slåss. Även det grymmaste av krig har ett slut. När slaget är vunnet kommer du förstå att andra också har det så.
  • Svartsjuka och skam kommer möta dig oavsett land.
  • Du kan aldrig fly från det som skaver även om du blir mager.
  • Inget piller eller dryck kan göra dig hel. Bara jävligt skev.
  • Vänner och bekanta kommer passera men ensam är ändå det du kommer vara allra mest. Tro inte det är fel. Lär dig istället att det gör dig hel.
  • Du kommer försöka vara allt utom dig själv. I tider av osäkerhet kommer
  • du låtsas vara både ball och kall. Men inget spel där du inte är hel kommer ge dig mer.
  • Pengar kommer styra dina val, precis som status och yta.
  • Många gånger kommer du inte förstå varför du känner dig grå, men det är ingen fara. Även grå är en färg som används när en tavla blir konst.
  • Våga fråga när du inte förstår eller vill gå. Ibland måste man göra utan förstå vad det ger i detta nu.
  • Lär dig leva utan andras bilder och liv. Det kommer rädda dig från många personliga krig.
  • Ta inget i livet för givet. Det skapar bara fel. 
  • Du kommer känna rädsla inför det mesta men låt det inte bli en anledning till siesta.
  • Livet är inte statiskt eller statistik. Det vore alldeles för enkel matematik.
  • Lär dig se livet för vad det är och inte för hur du eller andra önskar det var.
  • Lek inte med hårda ord det skapar bara blod.
  • Du kommer uppleva förlust och död.
  • Försök att inte leka cool det ger dig ändå ingen evig sol.
  • Kärlek är viktigt och kommer ge ditt liv mål och mening, men även slå dig till spillror när den går.
  • Häng inte upp dig på ting det ger dig ändå ingenting. 
  • Mod är att göra fast man inte kan köra.
  • När andra dömer det du gömmer, var större än så och låt gå.
  • Leta efter det goda i varje given stund. Det finns inget som heter för evigt. Våga gå dit ingen gått även om det känns rått.
  • Livet kan aldrig upplevas genom bok, film, poesi eller mina rader. Det kan endast levas i egen regi. 
Page 2 of 10123410...Last »