En kvinnokropp har former, bristningar, celluliter och skavanker

Hon står där. I feberyra, med en t-shirt som egentligen borde kastats, men som numera får agera pyjamas. Hon är nyvaken. I klädd sina ny inköpta cowboystövlar med silver spets, bara för att vara lite extra. Sådär som man inte fårlov att vara om man är svensk. I landet lagom. Där det är farligt att sticka ut. För ett halvår sedan vore denna bild helt omöjligt. För hon står där och visar hud. Hon visar lår. Ben. Dem hon hatat mer än det går att beskriva. Dem som hon varit beredd att ta sitt liv för, då de inte varit perfekt smala, perfektlånga eller perfekt fasta. När hon ser bilden av sig själv vet hon helt ärligt inte om hon ska skratta eller gråta. Skratta för att hon ägnat så många år av sitt liv till fullkomlig skit, men också tårar för att hon än idag (trots att hon är bättre) fortfarandeser felen, bristerna och känner hatet. Faktum är att låren idag är större. Det går inte längre att köra ett tåg mellan dem och barnstorlek är ett minne blott. Betyder större lår och en bild på dem i cyberrymden att hon är vän med dem? Eller att hon idag gillardet hon ser? Har kampen om den perfekta kroppen slutat? Nej, nej och åter nej. Den slutar aldrig, men är nu, i skrivande stund inte lika dödligt viktig längre. Lår, bröst, mage, rumpa och miljoner olika former av dem. Jag och min kropp kommer aldrig vinnakampen mot de retuscherade bilderna. Så istället lär jag mig nu, för första gången någonsin att en kvinnokropp har former, bristningar, celluliter och skavanker. Jag är en kvinna, vare sig jag vill det eller inte. Det är perfektion när den är som bäst!❤️