För att få ett ja måste man kunna ta alla nej det också innebär. Om motgång och kritik!

Vissa saker är lika självklara som att McDonalds hamburgare ser bättre ut på bild än i verkligheten. Men bara för att något är så självklart betyder det inte att det blir enklare.
Jag har i hela mitt liv haft svårt för att ta kritik och få ett nej. Känner du igen dig?

“Kritik har för mig varit som att dö plågsamt och ett nej lika med att ge upp”

Kritik har för mig varit som att dö plågsamt och ett nej lika med att ge upp. Vad är kritik? Några välvalda ord om förbättring.. Vi vill ha allt men är sällan beredda på att ta baksidan av det också. ”Ska du inte skicka in texten Stephanie?” Jag tittar upp, skakar på huvudet, ”nej”. Inom mig går hjärtat itu och jag känner hur rädslan och fegheten vinner mark. ”Varför ska du inte det? Den är ju grym”. Sanningen är den att jag inte är beredd på att ta ett eventuellt ”nej” som det möjligen skulle kunna bli.
För varje ”ja” måste jag också kunna ta alla ”nej”. Enkel matematik? Ja, men den gör sannerligen ont.
Vi människor är intressanta att studera och fundera över. Vi jagar det omöjliga med ljus och lykta. Blir glada när det går bra men rasar ihop i förtvivlan när motgång kommer.

“Vi vill undvika det svåra men förväntar oss allt”

Vi vill undvika det svåra men förväntar oss allt. Det är intressant att se hur jag själv alltid ”aim for the sky” men inte heller kunnat ta motgång, nej eller avvisande. För att våga bli stora måste vi också vara små. Det är skrämmande att få ”nej”. Jag har levt hela livet i just undvikandet av det lilla, med tre bokstäver ordet. Mer rädd för själva nekandet än möjligheten för drömmen att slå in med ett sprakande, JA!
Är det så? Att vi inte lär oss hantera motgång och låter den bli personlig. Jag kan bara se till mig själv och jag ta varenda motgång och nekande högst personligt. Ser det som jag verkligen är NEJ. Visst är det enklare att slippa? Om jag undviker ett möjligt ”ja” slipper jag också ”nej”. Det är skönt och man undviker smärtan. För att lära sig gå måste man också lära sig ramla. Ändå vill vi absolut inte göra just det, ramla, snava eller trilla. ”Jag är inte redo att ta ett nej nu”. Det är en klen ursäkt för att låta rädsla segra.
Om jag spenderat hela livet med just det undvikandet och när det väl slagit till, börjat slå på mig själv för min oförmåga att vara bäst, då är det på tiden att jag vågar annat.
Och ändå, trots mina försök till vattentäta barriärer har kritik och nej sipprat in och dränkt mig. För vänner, det är oundvikligt att inte få kritik och möta nej.
Det går inte att skydda sig från livet hur gärna vi än önskar det. För varje skydd och rädsla inför motstånd, kritik och nej missar vi också medgång, ros och ja.

“Hur tar man då kritiken och nekanden på rätt sätt? Utan att gå itu, ge upp och trycka ner sig själv?”

Hur tar man då kritiken och nekanden på rätt sätt? Utan att gå itu, ge upp och trycka ner sig själv? Jo, man övar och separerar görandet från den man är. Du är inte läxan som inte blev godkänd. Inte heller jobbet du inte fick.
För den som möter kritik kan det kännas som hela världen är emot en. Men darling, livet kretsar inte kring dig. Livet kretsar inte kring någon av oss. Kritik är inte den du är. Det är något du gjort som går att förändra. Men aldrig den DU är.
Så självklart men ändå så svårt.


Podcast – Om motgång och kritik!