Hotande närhet. Del 1

Jag var knappt fylld två när jag för första gången blev berövad på min frihet och kropp. Andra gången var jag runt fyra. Tredje gången runt sju och fjärde gången 18 år. Jag har alltså under mitt 32 åriga liv blivit utsatt för övergrepp fyra gånger. FYRA!!!! Fyra, FUCKING gånger har min kropp fått agera slaskhink åt någon som, vad säger man? Inte vetat bättre?

Lika lite ensam jag är när det kommer till att ha varit drabbad av ätstörningar, lika lite ensam är jag om att ha blivit utsatt för det vidrigaste, sexövergrepp. Mitt hjärta som alltid slår hårt för människor fylls av smärta och sorg. Om jag bara vore den enda, då skulle jag åtminstone veta att ingen annan behövt gå igenom samma helvete, rädslor, smärta och självanklagelser. Världen må vara vacker men den är också jävligt rå och kall. För hur förklarar man annars det vidriga? Det som inte får hända men ändå händer.
I många år tryckte jag bort och förnekade att jag faktiskt blivit utsatt för övergrepp. Inte jag. Jag vet inte hur många reportage jag läst om våldtäkter i mörker, på festen, i skogsbrynet och hur livet för alltid blivit förstört. Inte jag. Förnekelse. Bilderna för mitt inre som varje gång någon smekte min kropp dök upp. Hans andedräkt, stön och äckliga flin. Inte jag. Mitt liv var inte förstört. Jag fungerade bra i alla samband, duktig i skolan, alltid prydligt klädd och glad. 
Det kom som en blixt från klar himmel.

“Dagen då jag fick min mens och jag för första gången skulle försöka mig på att stoppa in en tampong. Panik, illamående och kväljningar.”

Dagen då jag fick min mens och jag för första gången skulle försöka mig på att stoppa in en tampong. Panik, illamående och kväljningar. Minnet av hur jag blir jagad, omkullkastad och sedan likt en trasdocka, utsätts för penetrering. I flera år efter var jag livrädd över att behöva föra in något i mitt ”heliga” rum. Sex var som en mardröm. Paniken varje gång någon (läs pojkvän) försökte närma sig grät jag och fick panik. Aldrig mer sex och närhet! Det blev min tro och samtidigt absoluta övertygelse om mitt fortsatta liv. Jag kan inte ha sex. Jag kan inte ha närhet. Jag kan inte älska. Jag är inte normal. Mina kompisar runt omkring mig gick från den ena relationen till den andra och bytte sexpartners varje helg. Jag gjorde inget utan fortsatte bara än mer att stänga bort den mest naturliga delen av att vara människa, närhet. Svälten blev min flykt från minnena, rädslorna och den inre längtan efter att få älska och bli älskad. Vem behöver sex när man kan ha en ätstörning? 

“Sista året på gymnasiet inleder jag en relation med en kille som även han bevisar för mig att jag inte är värd något.. För inte våldför man sig på något som är värdefullt? Inte våldtar man den man älskar? Eller?”

Sista året på gymnasiet inleder jag en relation med en kille som även han bevisar för mig att jag inte är värd något.. För inte våldför man sig på något som är värdefullt? Inte våldtar man den man älskar? Eller? I ett helt år levde vi i en relation där jag blev utsatt för övergrepp mot min vilja, så gott som dagligen. Jag berättade inget för någon utan led istället i tystnad. För vem skulle tro på mig? Jag som nästan bara haft sex mot min vilja och som faktiskt inte sagt ifrån. Var jag en hora? Ett luder? Var det vara betalningen som skilde mig från att vara som dem? När relationen äntligen tog slut var inte bara såren mellan benen som gjorde ont. Hela jag var som ett vandrande sår och rädslan över att behöva utsättas för samma var stor. Det tog mig flera månader innan jag ens vågade ta eller kännas vid mitt eget könsorgan igen. Och då pratar jag inte om onani. Utan bara något så enkelt som att tvätta eller torka sig. 
Jag stängde av. Det var så jag överlevt de andra övergreppen. Hatet mot min kropp växte för varje dag som gick och relationen med min nyfunna pojkvän var svår. Under de två år vi levde ihop låg vi kanske fem gånger. Behöver jag säga att jag led mig igenom de gångerna? Inte för att han var elak eller ”tog” något från mig mot min vilja. Han var helt underbar men inte ens det rådde på rädslorna och känslan av att jag var oren, förstörd och förbrukad.
Efter vår relation tog slut bestämde jag mig för att aldrig ligga med någon igen. Ätstörningen eskalerade precis som mina renlighets rutiner gjorde. Skrubbandet av min kropp och försöken till att trycka bort ALLT som hade med min kvinnlighet att göra. Ingen skulle få komma i närheten av mig. Ingen skulle få se hur smutsig jag egentligen var. INGEN!! 
Men så en dag förändras plötsligt allt..


Podcast – Hotande närhet. del 1

Share: