Inombords skriker vi av tomhet och olycka

Det är natt. Jag sitter i min rosa morgonrock, funderar och skriver. Så länge jag kan minnas har jag funderat över livet och alla de miljarder själar som vandrar här. Kanske mer än någonsin nu, är de tankarna en del av mitt liv och vardag. Mina tankar handlar mycket om dagens levnadssätt och hur vi lever våra liv. Jag vill så innerligt förstå vad det är som får oss att fortsätta vidare. Vad jakten egentligen går ut på. Jakten som bit för bit förgör och gör oss så satans olyckliga. Vi har mer än någon generation före oss, ytligt sätt, men inombords skriker vi av tomhet och olycka. Det får mig att tänka på tiden då jag bodde i Indien och mötte en mycket fattig man, han kollade på mig, med mina dyra smycken, märkeshandväska och sa; ”Det du smyckar ditt ego med kommer tas ifrån dig. Men det jag smyckar mitt hjärta med kommer aldrig försvinna. För det är inte att bli funnet i någon butik och kan inte heller köpas för pengar. Det är liv, det är det enda sanna.” Jag sveper morgonrocken hårdare om mig och bestämmer mig för att få hela världen att förstå mannens ord. Han ägde ingen rikedom i våra mått mätta. Men desto mer av det som är äkta, liv och inre frid. Med de orden sluter jag mina ögon och låter John blund svepa mig in i drömmarnas land🙏