Kan supermänniskan verkligen vara sann?

Hen vet, kan och är precis allt. Jag blir matt och trött. Fan, som om det inte är nog att leva, stiga upp, borsta tänderna, klä sig och få styr på vad för trasor den trötta kroppen ska kläs med, nog fan ska man vara en lyckad, inne, medveten, ball, soft, rik, vältalig och äta mat som kaninerna gör.
Vi har krigat länge, jag, Stephanie, människan som jag föddes till och en dag kommer dö som, med supermänniskan jag inte föddes till och en dag kommer slippa leva upp till. Supermänniskan är alla krav, ideal, normer, förväntningar och påhittade, ständigt uppdaterade versioner av hur vi som människor ska vara för att duga. Ja, det är sant. Vi duger inte bara för att vi föddes till det intelligentaste djuret på planeten, nej! Vi måste vara något annat för att passa in i flocken som blir alltmer förstörda av kraven om värde eller ej.
Har du mött en supermänniska? Jag ser och hör om dem i varenda tidningsblad, TV och media du kan tänka. Bilden är målad och attributen färgar alla av oss i trånande hopp om lyckad.
För en supermänniska verkar ha allt och mer, ständigt rätt och aldrig fel, mer och alltid bäst i varje test. Det var längesedan vi dög som de enkla, rädda, osäkra och trygghetssökande varelser vi är. Förr kanske det räckte att döda den största björnen så stammen kunde äta gott. Idag räcker det inte att du köper köttfärs och matar dina nära. Fan, köttfärs får supermänniskan inte ens äta!!!
Är eller vill du vara en finns massor att förstå. En supermänniska är alltid rätt, följer alla spår av metoder, rönn och levererar dem in i de vanliga,
dödliga människornas liv.
En supermänniska tränar hårt och målinriktat, allt annat är slöseri med dyrbar tid.

“Trots att kalendern är full lyckas det alltid finnas plats för träning på trendigt gym”

Trots att kalendern är full lyckas det alltid finnas plats för träning på trendigt gym. En supermänniska har som alla kanske förstått en superkropp att underhålla och fixa. Kroppen byggs inte av gluten eller laktos snarare bortfallet av sackaros och ”gottis” som ändå bara är något den dödliga människan inte kan stå emot.
Gröna blad med destillerat vatten, hämtat från någon brunn med magiska krafter är rätt och sitter alltid som en smäck.
En supermänniska har stil, elegans och massor av extravagans. Pengar är inget problem för det har de fina betygen från skolans värld sett till. Bästa jobbet med trendiga kollegor som också är supermänniskan personifierad. Tid som för en hel nation verkar vara en bristfällig vara är inget som bekymrar en supermänniska.
De vill ha pressat schema och ha varenda minut bokad, fest, mingel, event, brunch och lunch. I väskan finns alltid läppstift så de välformade läpparna är redo för vad som än sker.
På ständigt språng men aldrig ens svettig under den dyra kavajen som absolut inte är köpt på H&Ms rea som aldrig ta slut.
På helgen är det middag med dyra bestick och inredning hämtad ur katalog.
Allt är noga genomtänkt för minsta möjliga lucka skapar endast möjlighet till att känna på riktigt, och det vill väl ingen?
Sängen är stor och när morgonen ringer sin ljuvliga sång är det som om supermänniskan aldrig sovit. Fräsch, sund och hurtigare än Gunde svan på skidor är det ännu en nu FANTASTISKT vecka som tar fart.
För i en supermänniskas liv finns inget slentrian, ekorrhjul, jag orkar inte, trött eller lat.

“En supermänniska är alltid glad, intresserad och pigg. Allt är kul trots att det är skit jävla tråkigt”

Nej, usch! Nej! En supermänniska är alltid glad, intresserad och pigg. Allt är kul trots att det är skit jävla tråkigt.
De har verkligen allt. Ett utseende som trots att åren går och ekvationen om äldre tar ut sin rätt är det inget en supermänniska lider av. De trotsar även en av livets lagar om gammal och grå.
Allt de gör, är, kan och vet är rätt. Hur i helvetet ska vi, eller jag, en dödlig människa kunna leva upp till idealet? Det räcker inte att ha en platt mage längre. Du ska ha och vara allt. Varenda del av livet ska vara super eller påverkat av super.
Det finns fan ett ideal för varenda por och andetag av livet. Vi ska vara så jävla medvetna, duktiga, kunniga, snygga, vältränade, glada, smarta, upplysta, intresserade, uppbokade, rika, beresta, proffsiga och ALLT, precis hela tiden. Jag tycker inte det är vidare märkligt att jag dunkade under för hetsen om den perfekta människan. Snarare är det kanske inte så konstigt att jag tillslut bara ville dö?

“listan på den perfekta människan ökar i takt med att vi blir allt olyckligare”

För hur orkar vi? Kraven blir fler, listan på den perfekta människan ökar i takt med att vi blir allt olyckligare. Det är nog att bara leva och försöka få någon rätsida på sig själv i allt. Det behövs inte fler krav och påhittade ideal om hur vi ska vara för att passa in och duga.
Vem fan kan leva så egentligen? Som supermänniska och inte gå sönder? Jag tror ingen. Vi är inte super. Kommer aldrig att bli. Vi har problem, tappar lusten, vill inte, äter skit, går upp i vikt, tappar vikt, blir bleka, känner sorg, är olustiga, samlar vätska, längtar bort, har smutsigt på golvet, damm under sängen och vill be ungarna hålla käften, har problem med pengar, känner avundsjuka, får fläckar på kläderna, känner oss utanför, luktar svett och glömmer att borsta tänderna.
Men vet ni vad? Livet går vidare ändå. Tiden tickar och allt vi kan göra är att förstå att supermänniskan inte finns på riktigt.
Den enda supermänniska eller i närheten av den jag mött är de som vågar vara det vi alla är, MÄNNISKOR!!


Podcast – Kan supermänniskan verkligen vara sann?