Krönika
Vår nya statussymbol- kroppen

Kroppen hit och kroppen dit. Formen hit och formen dit. Banta eller spy? Vacker eller ful? Hetsen och stressen. Alltid samma budskap -you ain’t enough!

Jag vet. Ni behöver inte säga det. It is mycket kroppssnack just nu.. Men om det stör finns det en hel drös av andra kroppar att följa och lyssna till. Hur ska man bli vän med sin största ovän? När varje vaken stund är en påminnelse om hur mycket bättre den kunde varit. Hur mycket bättre JAG kan vara i varenda jävla andetag.  ”Bra jobbat Stephanie”. Vågar knappt nudda vid de tankarna för jag vet att det aldrig kommer vara nog i hetsen. Jag kan alltid bättre. Det är det vi alla lär oss. 

“Inte nog med att man ska leva, nog fan ska man också leva bäst, mest, störst, rikast, vackrast och extra allt”

Inte nog med att man ska leva, nog fan ska man också leva bäst, mest, störst, rikast, vackrast och extra allt. Knegande ain’t enough. Nu ska du vara född framgångsrik, vacker, vältränad, medveten och soft men ändå ball. Jag pratar med mig själv. Försöker resonera, jämka och liksom skapa någorlunda fred. Men för varje gång blir jag mer och mer medveten om att det inte är mig och min jävla kropp det är fel på. Det är världen som är så skev att jag blir illamående. Status var förr en pool i trädgården. Då hade man ”cash” och säkert oxfilé varje kväll. Idag är pool och oxfilé lika med vardag. Alla har väl pool? Right! Idag är status något helt annat. Det är kroppen som badar i den förbannade poolen som ÄR status.

“Ja, kroppen har gått och blivit status och en symbol för framgång, lycka, toppen och life perfekt”

Ja, kroppen har gått och blivit status och en symbol för framgång, lycka, toppen och life perfekt. Du kan vara säker på att rutor på magen innebär kosing på kontot och fyllig persika att du är lyckad. Egentligen spelar det noll roll om du har något innanför. Who cares? When money and body means fame and status. Inte nog med det. Kroppen i all ära men vi vi ju alla veta hur man blir lyckad. Visst? Det är det enda viktiga i en värld av olyckliga individer. Det är inte för alla. Nej, det är verkligen inte för alla att bli lyckade. Fan, är du fet, otränad, har för platt persika, för liten biceps, född på landet, sned näsa, blek, äter bullar och inte tränar kan du gå och dö. Typ.. nu. För att bli lyckad måste du ha en kropp du minutiöst pressar, hetsar och pinar. Brun, men inte för solad. Det visar att du inte bryr dig om din perfekta hy. Vältränad men inte mager. Det visar att du är anorektisk och är sjuk i huvudet. Ingen vill väl förknippas med sådant trams? 

“du får äta ALLT för det är så man gör när man föddes rakt ur en retuscherad katalog”

Sen får du äta ALLT för det är så man gör när man föddes rakt ur en retuscherad katalog. Hör ni det? Äta allt för man ”är sååååå trött på mathetsen.” ”Jag äter allt”, *blink blink*. Som en hemlighet som aldrig får komma ut. Nej, här ätas verkligen inte allt. Bakom den där tjusiga cupcaken bakad på rågmjöl och luft döljer sig mer. Tro mig. Ätstörningar, kalorihets, osunda vanor och en enorm rädsla för att förlora kroppens rutor. Vem går på allt detta? Jo, jag.. och.. du.. hela jävla tiden.  Sucken jag drar är tung. Nästan så den knappt går att dra. Så illa är det nu. Älskar du dig själv? Fast du inte äger en pool och äter oxfilé? Precis. Vi blir alla påverkade av vår nya statussymbol- kroppen.  Liten som stor. Vi ser, tar in och blir påverkade. När man tror det inte kan bli värre då blir det de. Hur kan vi ens tillåta denna hest, stress, jakt och förvrängda syn på något som bara en ett stycke kött med lite skin på? Det är en kroooooopp! Inget mer. Den ska vi vara tacksam för. Vårda som det dyraste guld. Ändå gör vi inte det. Vi hittar fel, jämför och önskar den alltid bättre. Och då menar jag ALLTID! 

Suck. Det är inte status att ha en kropp. Snarare status att inte vara fixerad vid den. Sug på den!