Låg självkänsla, Del 1. En serie i tre delar.

Vi har hört det många gånger. Kanske så många gånger att vi inte bryr oss längre. Det är krig i världen och folk lider och till och med dör. På TV rapporterar de om de ytterst omänskliga förhållanden många av världens befolkning lever i. Det är inte okej. Krig är aldrig okej. 
Men så tänker jag på det där kriget ingen pratar om. Kriget som inte får bästa TV tid eller någon svettig reporter som pratar med dov stämma. Kriget som ingen stormakt reser till EU för att diskutera eller skapa nya lagar och regler om.
Kriget som kanske inte kräver dödsoffer i varje vaken stund men som i förlängningen faktiskt tar liv.
Kriget jag fört i min ensamhet och som förstört hela mitt liv. Kriget jag tror vi alla till mans för på ett eller annat sätt. 
Låg självkänsla. Har du hört det ordet förut? Det har jag. Många, många, många gånger. 
Det talas vitt och brett om vikten av självkänsla men ändå är det som om världen lider nöd på just det. Vad är självkänsla? En känsla av självet? Är det att tycka om självet som är jag? Eller är det att känna självet? Kanske är det allt detta.
För mig har självkänsla varit ett ord jag hört men aldrig lagt vidare vikt vid. Varför? För jag högst troligen aldrig tyckt övningarna eller de ”magiska” lösningarna på att höja den varit något att ha.
”Ställ dig framför spegeln och säg, du duger och är värd att älskas”. Sorry att säga detta men.. Det har aldrig någonsin hjälpt denna bruden till mer självkänsla. 
”Men testa detta. Du är värdefull. Skriv och säg det varje dag till dig själv. Typ som ett mantra”.  Inte.hjälpte.det.heller.

“Och kanske är det inte så märkligt att vi inte har någon självkänsla när allt vi lär oss är att vi inte duger. “

Och kanske är det inte så märkligt att vi inte har någon självkänsla när allt vi lär oss är att vi inte duger. 
Stanna en stund och tänk efter. Vi föds och dör. Däremellan gör vi allt för att lyckas, bli bättre, mer, större, vackrare, intressantare och aldrig är det nog.
Hur ska man då förstå att man är okej när man aldrig får vara det?
Vi lär oss också att inte tro vi är något. Långt ner i de där jävla skorna ska man tryckas. 
I skolan blir du bedömd efter hur väl du förstår formlerna, systemet eller orden. Inte en enda gång får du höra att du är okej oavsett betyg.
I arbetslivet ska du prestera, leverera och kunna allt. Inte en enda gång får du löneökning för att du har ett värde.
Vart du än går i vår skeva värld är där ett dolt budskap om vårt obefintliga värde.
Jag trodde på den lögnen i alldeles för många långa år.
Intalade mig själv på refuckingpeat att jag var värdelös och inte dög.

“Låg självkänsla är vidrigt. Som att sakta kvävas men ändå fortsätta andas.”

Låg självkänsla är vidrigt. Som att sakta kvävas men ändå fortsätta andas.
Livet går men man lever i ständig skräck inför andra och sig själv.
I varje vaken stund kan man bli avslöjad, utsatt och påmind om att man inte är nog.
Är det därför vi gör som vi gör? Handlar, missbrukar, krigar, bantar, hetsar, låtsas, ljuger, manipulerar, jagar, dödar, våldtar, snackar skit och förstör för oss själva och vår omvärld.
Jag tror det. Utan att vara något mänskligt geni, likt Einstein är jag såpass klar över att jag tror det är så.
Jag kan bara se till mig själv och alla de år jag aldrig känt mig nog. Hur har inte jag försökt hantera den där inre rösten och känslan av värdelöshet. 
Genom alla de olika destruktiva sätt som finns. Svält, sjuka relationer, elakhet, beroenden, shopping, självmordsförsök, prestation, nya jobb, lögner och listan kan förlängas i evigheternas evighet.
Nu är kanske inte livet helt så svart och vitt som vi ändå försöker få det att vara.
Låg självkänsla är inget giltigt skäl eller orsak till att ta någons liv än mindre våldföra sig. Men jag tror inte en enda av alla de gangstrar som sitter i fängelse i grund och botten känner att de duger. 
De hanterar precis som vi som än inte hamnat bakom lås och bom, sin låga självkänsla genom att skada andra.
Vi pratar om en sjuk värld och jag kan inte annat än att hålla med. Den är sjuk. Vi ÄR sjuka. Vi har en sjukdom som kallas låg självkänsla. Den är livsfarlig för den förstör så mycket för oss.
Jag är 31 år.

“Under alla de år jag levt har jag inte stött på en enda människa som haft god självkänsla.”

Under alla de år jag levt har jag inte stött på en enda människa som haft god självkänsla. ”Va?”, tänker ni kanske nu. ”Hur kan Stephanie veta det? Jag har minsann bra självkänsla. Jämför mig aldrig med andra och tror jag klarar av det mesta”.
Mitt svar blir, jag tror dig inte. Det finns alltid en rädsla och osäkerhet i att inte duga inom oss alla. Kanske har du bara stängt bort den?.
Vi stänger bort vår självkänsla till förmån för att slippa möta obehaget det innebär att aldrig duga. Det är enklare. Och som med allt vi människor tar oss för vill vi ha det enklare än enklast. 
Minsta möjliga motstånd och ansträngning.
Så vad är då självkänsla och hur får man en?
Jag tror att självkänsla är alltet. Den vi är och aldrig kan bli av med.

“Jag tror självkänsla är den du är helt naken, utan hem, pengar, titlar, vänner, relationer eller namn.”

Jag tror självkänsla är den du är helt naken, utan hem, pengar, titlar, vänner, relationer eller namn. 
Jag tror självkänsla är den du är när allt annat inte finns. Oberoende av ja eller nej, bra eller dålig eller om livet stormar eller ej. Självkänsla är du.
Som det enklaste och mest självklara, men ändå så otroligt svårt att förstå, greppa och nära. 


Podcast – Låg självkänsla Del 1. En serie i tre delar.

Share: