När depressionen är ett faktum

Sol i sinne är livet på en pinne. Hurtigt! Klämmigt! Smärta i sinnet, är depression på en spetsig påle, uppkörd i baken. Klämmigt? Knappast. Smärtsamt? Big time.
Depression. Vem idag har inte hört om depression? Den är runt och omkring oss och har på något vis, nästlats sig in i våra ”Svensson liv” och gjort oss dödliga. I kön på snabbköpet kan du vara säker på att din näste är eller har varit deprimerad. Så vanligt har denna, enligt min mening ”välfärdssjukdom” kommit att bli. Det har gått fort. För fort. Depression relaterat till stress har ökat och fortsätter att öka. Vi blir allt fler som sjunger ut vår egen upplevda smärta! Kanske är depression en del av att vara människa?
Glappet mellan vår sanna natur och den spinnande karusellen vi idag lever i, dygnet runt har kastat oss ur kurs. I djupet vill jag tro att vi alla, till mans vet om att sättet vi lever inte är gynnsamt. Att vi, trots att vi blir mer och mer robotliknande, har ett inre som inte är motorstyrt och som VET att vi måste förändra, NU! Helst igår.
Det gör ont att vara deprimerad. Är du, en av de lyckliga, allt färre som undkommit dess hårda grepp, önskar jag att du aldrig ska behöva uppleva den heller. Har du, likt mig upplevt mörkret, förtvivlan och den totala krasch den innebär, ber jag för dig och vet vilken enorm kraft och styrka det krävs för att kravla sig ur dess mörka, stundtals livsdränerande grepp. Det blir bättre, en klen, nästan hånande fras som ibland gör mer skada än nytta. Men ändå, så sann.
Förr i tiden ansågs det vara en gåva att lida av depression eller melankoni. De var de stora kungarna och filosoferna som hade äran att få lida av djup livskris. Många är vi som hört om tidernas största författare, filosofer, genier  som tagit sina upplevda depressioner och försökt dela dem på ett estetiskt, berörande och för evigt ihågkommet vis. Tänk Hamlet! Ernst Hemingway! Tänk dig själv. ”Du är en av dem”, brukar jag tänka när depressionen sliter och ryter inom mig. En av alla de som har den äran till att känna, gå djupare, beröra och uppleva smärtan som tusen nålar gånger hundra. Men som också har möjligheten att uppleva glädjen gånger miljoner, när allt väl är över. För det går över. Otroligt? Ja, speciellt när man knappt orkar resa sig ur sängen. Men, ack så viktigt att åtminstone ha hört eller läst de orden, det går över.
Jag har lidit av återkommande depressioner så länge jag levt. Dess ”hållbarhet” eller intensitet har varierat, men ändå har den rämnat min värld och gjort mig högst olycklig. Varje gång.
Men här kommer det fantastiska! Den har också gjort mig ödmjuk, djupare, enklare, snällare och så mycket mer tacksam än jag någonsin kunnat ana.
Vi vet, att det är i de hårdaste av tider vi utvecklas som allra mest. Vi får möjligheten att se mer. Den möjligheten bör, när depressionen är förbi, ses som en gåva från högsta instans. Livet kommer gå vidare, men DU kommer inte längre låta dig fastna i hjulet. Du kommer se bakom fasaderna och uppskatta varenda andetag du tar, utan depressionen vid din sida. Det kommer bli bättre. Dum fras, men som jag skrivit innan, du behöver få den inpräntad i varje cell, så du inte, aldrig, någonsin ger vika för depressionens dödande grepp.
Kanske du likt mig, kan se din smärta som en gåva? En möjlighet till att växa och komma igen. Inte starkare som i att ta på sig ännu mer jobb, hets eller stress. Snarare starkare som ett riktigt lejon. Ett lejon vilar, den bidar sin tid och förtar sig aldrig i onödan. Den vet när det är läge att handla, precis som den vet när det är mindre gynnsamt. Ett lejon bara är och vet om sin storhet, utan att för den sakens skull skryta om den.
Kanske är vi lejon på savannen (läs jorden) som sakta håller på att trasas sönder? Kanske är det våra smärtsamma upplevelser, av depressionens hårda tag, som kan leda oss alla ut ur vår tids dvala och hem. På riktigt. 🦁