Om pengar är svaret på livet gåta vill jag gråta

Money money är det svaret på livets alla problem och vedermödor? Money money är det de enda viktiga i en värld fylld av just money? Money money är det ni som styr människan? Money money behövs ni verkligen?
Pengar, geld, money, dinero, soldi, argent, kärt barn har många namn. Pengar!
Om det är något vi människor aldrig kan få nog av är det pengar. Vi vill helst bada i dem dag som natt och riktigt vältra oss i dess magnetiska, nästan obehagliga kraft.
Vad är det pengar för med oss? Annat än plockar fram våra värsta sidor..
Jag har i ett helt liv haft en konstig, hatisk, fanatisk och öm relation till pengar. 
Rädslan över att förlora dem och aldrig ha nog har styrt hela mitt liv. 
Ända sedan barnsben lärde jag mig att pengar är makt och har du makt kan du göra och få andra att göra precis vad du vill. 
Pengar kan få även den värsta av skurkar att verka attraktiv och är du fast i ensamhet kan du alltid köpa dig vänner, sambo eller varför inte en dyr yta som du kan visa upp.
Jag var kanske fyra år när jag uttalade min första dröm och vision om att bli ekonomiskt oberoende. Jag såg hur min mamma och missbrukande pappa vände på varenda litet cent och bestämde mig för att aldrig någonsin själv behöva göra det. Jag var fyra år!! Fyra år!! Fyra små ynkliga år när jag förstod att enda sättet att bli respekterad, omtyckt och sedd som värdefull stavades pengar. Många, mycket, MASSOR med pengar. 
Jag blev girig i takt med att åren gick och medvetenheten och pengar hetsen ökade.
Min styvpappa talade alltid i termer av att vi aldrig hade nog med pengar och att de absolut inte skulle spenderas. Samlades på hög gjorde de sig bäst. Att handla var förenat med en rejäl uppläxning och skrik om hur oansvarig och värdelös jag var. 
Varenda ihop tjänat öre i min rosa lilla spargris var hårt, nästan med livet som insats ihop tjänade. Till skriket av styvpappan slet jag som ett djur för att få spargrisen att öka i omfång. När jag svettig men glad äntligen skulle få lön för allt ogräs, målade staket och skottkärror med gräs jag kört blev jag alltid ledsen. Min styvpappa gav mig aldrig det han lovat, istället fick jag höra att jag inte gjort det tillräckligt bra. ”Du är värdelös och kommer aldrig bli mer än fattig.”
Vid 13 år skaffar jag mitt första sommarjobb och gör inget annat än att jobba. I takt med att kontot växer blir jag också mer girig och gud nåde, snål. 
Pengar är nödvändigt. Jag önskar jag kunde säga annat. Jag önskar jag kunde säga till er alla att ”skit i pengarna och lev mer här och nu. Konsumera mindre eller sluta spara till pensionen.” 
Vem är jag att säga så? När jag inte alls själv tänker och lever så.
Vilken hycklare vore inte jag då? Uppmanar andra att släppa pressen och rädslan inför pengar och sen göra tvärtom.
Jag har fått jobba mycket med att neutralisera min inställning och attityd gentemot pengar. 
Hur gör man för att bli mer vän med de där guldiga mynten och sedlarna man är beredd att dö för? 
Låt oss tala klarspråk. Pengar är gott och ger oss möjlighet, frihet och makt. Vi kan leva i sus och dus och köpa mer än grannen som är arbetslös. 
Pengar kan skänka frihet men bara så länge vi också lever med tanken och förståelsen av att de också kan skapa allt annat än frihet. Vi blir beroende och rädda över att förlora allt det pengar ger oss, prylar, resor, status. Det vänner är INTE frihet.
Det är att leva i ständig rädsla och panik över att förlora dem. Och det är där jag tror vi befinner oss. Vi är så extremt ”hagalna” men vi kan inte för en enda sekund acceptera att allt det där också kan tas ifrån oss, inom loppet av en sekund.
Det är det där som gör pengar och dess makt så svår för oss att greppa och våga erkänna. 
Vi är inget annat än slavar inför dess enorma kraft men vi kan jobba med att inte falla offer.
Jag balanserar ständigt på gränsen mellan ”mycket vill ha mer” och att inte bli beroende eller girig. 
Pengar och vad de gör med oss små gnetande människor är egentligen inget vackert. Vi blir hänsynslösa, egoistiska, elaka och allt annat än givmilda i dess närvaro.
Det finns de som säger, ”ju mindre pengar du har, desto givmildare blir du”. Jag tror faktiskt det kan ligga en stor dos av sanning i det. När jag ser till mig själv. (Vilket vi alltid bör göra när vi reflekterar över saker och ting) så stämmer det på mig.
I takt med att jag fått mer och mer pengar har jag också hållit hårdare i dem och börjat snåla. Ett exempel är om jag ska handla något och det skiljer en krona hit eller dit. Med mer pengar på kontot har jag börjat välja det som är billigare. Varför? Enkelt, rädslan över att förlora de vackert lysande siffrorna på kontot. 
Kan det vara så att snålhet kommer i takt med att pengarna växer och blir fler?
Detta är såklart också något som är mycket förenat med skam och skuld att prata om. Pengar är ett så extremt laddat ämne och vi bidrar alla till att det blir så. 
Pengar är ett nödvändigt ont. Så är det bara. Men genom att vi vågar prata mer öppet om vår inställning och tankar kring dem tror jag vi också kan komma närmare dem. På ett sundare sätt. 
Vi har alla en infekterad och kärleksfull relation till dem. Det finns ingen som inte har något att säga om pengar. 
Hur blir vi bättre på att prata om dess extrema påverkan på oss? Hur sluter vi fred med dem och vad de får oss att medvetet och omedvetet att göra?
Jag brukar säga, pengar är nödvändiga men något de inte behövs till är himmelriket. Du får inte ta med dem dit. Så lev väl, lev nu och kom ihåg, pengar kan aldrig köpa dig liv, tid eller lycka. 
Det låter klyschigt men ibland är klyschor precis vad vi galna människor behöver höra.