Undvikandet av livets palett

Plötsligt förstod jag att det inte gick att undvika obehag.
Alla rätt på provet! Väl talat Stephanie Brown!
Det är i det som frihet och acceptans möts och blir ett. Det går inte att undvika livet. Och det är precis det jag gjort genom att svälta och missbruka mat och annan skit. Jag ser mönstret i det mesta jag gör här i livet. Undvikandet av obehag, motgång och nekande. Jag vet du känner igen dig om du börjar fundera. Vi alla jobbar ständigt med att undvika det som skaver. Förr kunde jag knappt stiga ur sängen om jag inte hade varenda minut av mitt tragiska och mycket torra liv planerat. Allt för att undvika livets oförutsedda händelser. Obehag, kontrollförlust och den ständiga jakt på att känna en viss känsla inom mig. Den där känslan är bara påhitt. Det hoppas jag ni vet! Och gör ni inte det, gör ni det nu. Du kommer aldrig uppleva exakt, precis harmoni, så länge du undviker att känna obehag. Det är av enklaste ekvation men så svårt för vårt mänskliga sinne att greppa.
Tvingat, har jag försökt att hålla fast vid den perfekta känslan och så fort den tycks försvunnit har jag gett upp och jagat ny. Hur ofta gör vi inte så? ”Nej, usch såhär vill jag inte må. Bäst jag slår på TV och kollar vad som finns.” Allt för att slippa känna obehaget efter en lång dag på jobbet.

“Vi kan inte fly från det som är en del av att vara människa”

Vi kan inte fly från det som är en del av att vara människa. Vem har egentligen bestämt att obehag, tristess och vemod är fel? Och det andra rätt?
Allt hör till och behövs. Men ändå lär vi oss att undvika och jaga annat, precis hela tiden. Insikten om undvikande var en ögonöppnare för mig på allt sätt. Plötsligt såg jag hur andra också sprang ifrån obehag och gav upp så fort något ömmade.

“Det gör ont att leva”

Det gör ont att leva är en fras jag använder mig mycket av, och jag tror verkligen det är så också. Däremot påpekar jag lika ofta, att vi själva skapar smärtan med alla våra sätt att försöka handskas med livet.
Om vi kunde se livet som en färgpalett, skulle vi kanske upptäcka att det finns olika nyanser av allt och att alla färger behövs för att skapa konstverk.
Vad undvikande av livets alla kulörer skapar är inget annat än mer obehag.
Du kommer aldrig ur om du inte tar klivet ut, accepterar det mindre ”happy” känslorna och tillåter dem att också finnas.

“Du är fri den dagen du kan acceptera att livet är föränderligt”

Du är fri den dagen du kan acceptera att livet är föränderligt, så även dina känslor. Ena dagen glad, andra dagen vemod. Som en godispåse, ena gången får du den fyllda chokladen, andra gången den sura pastillen gammelmormor lagt dit.


Podcast – undvikandet av livets palett